' Vad jag bryr mig om nu..
Vad jag bryr mig om nu... är att få ut dig ur skallen, att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen.
Den tar slut från kyss till kyss..
Vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.
Vad jag bryr mig om nu att du då ser hur smuttsigt livet blivit, vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad, när alla löften klingar falskt.
Vad jag bryr mig om nu, är dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig!
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta, för jag har gråtit du ringde aldrig, vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om ja inte kommer tillbaks till dig.
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om ja inte kommer tillbakas.
... vad jag bryr mig... alldeles, alldels för mycket...
' inte helt fel
Finns det något bättre än långa dagar på stranden? Finns det något bättre att lyssna på vågorna och få lite sant över sig?
Finns det något bättre än att spendera sina dagar med de människor man älskar högs på jorden? ABSOLUT INTE!
Det går helt enkelt för fort, juli är när som helst här och jag vill inte att lovet ska ta slut, för mycket att ta igen helt enkelt.
För mycket jobb, för mycket känslor som hoppar ... ja vill så klart ta stundenten men ett år fritt herregud det lockar.
Jag älskar hur livet är nu, med en glädjekick i magen och när allt bara fungerar som det ska. Det är då jag njuter.
Igår så lagade jag och my best friend wook, vi umgicks också lite med de härliga människorna <3 Sen var Angelika världens sötaste även om jag beteede mig som en snorunge, vi åkte i alla fall hem till henne och tittade på Van the man? kan den heta så ingen aning, somna i alla fall till den.
Idag åkte vi till maxi köpte frukt och pratade med syster sen blev det STEEEEK ... fjällar redan.. KUL!
Det är fint, fint som det helt enkelt ska vara ikväll blir de grille med de bästa :)<3
Finns det något bättre än att spendera sina dagar med de människor man älskar högs på jorden? ABSOLUT INTE!
Det går helt enkelt för fort, juli är när som helst här och jag vill inte att lovet ska ta slut, för mycket att ta igen helt enkelt.
För mycket jobb, för mycket känslor som hoppar ... ja vill så klart ta stundenten men ett år fritt herregud det lockar.
Jag älskar hur livet är nu, med en glädjekick i magen och när allt bara fungerar som det ska. Det är då jag njuter.
Igår så lagade jag och my best friend wook, vi umgicks också lite med de härliga människorna <3 Sen var Angelika världens sötaste även om jag beteede mig som en snorunge, vi åkte i alla fall hem till henne och tittade på Van the man? kan den heta så ingen aning, somna i alla fall till den.
Idag åkte vi till maxi köpte frukt och pratade med syster sen blev det STEEEEK ... fjällar redan.. KUL!
Det är fint, fint som det helt enkelt ska vara ikväll blir de grille med de bästa :)<3
' someone like me.
(Dock kommer jag läsa på högskolan..men inte samma sak)
I alla fall, så börjar jag trean, det känns så jävla skönt samtidigt som det känns riktigt jobbigt. Jobbigt därför att sen är allt slut och vad gör man om alla ens drömmar inte slår in? Vad jag gör om det inte blir tågluffa? eller resa iväg och se vart jag hamnar? Vad händer om det är t visar sig att inte alls vara min grej. Vad händer om att skriva en bok inte alls passar mig i smaken. Vad händer om jag inte får något slutbetyg? Vad händer om jag slutar som hon?
Alla de där frågorna gör att det känns jobbigt att börja trean, det är månader dit ändå sitter jag redan nu med en klump i magen. För om alla ens drömmar man byggt upp går i kras, vad gör man då? Jag har redan sett så många andra drömmar rinna ut i sanden, så jag vägrar att se dem också göra det. Ändå sitter jag här, har inte börjat på arbetena som ska vara färdiga, har inte lust att börja på boken... Har inte lust att ta tag i mitt liv.
Ändå är 18 snart här, drömmarna om att flytta hemifrån känns så långt borta just nu. Pengar känns som de alltid kommer vara tight. Det kommer alltid komma saker ivägen, för det gör det nu och varför skulle de bara sluta en dag?
Så att bli vuxen och gå ut skolan, är något jag längtar till men som jag samtidigt vill vänta med. Jag gillar att vara oansvarlig ibland och skylla på att jag är ung. Jag gillar att kunna göra galna saker och inte behöva bry mig så mycket om konsekvenserna. Jag gilla livet jag lever nu, även om det är osunt.. så... ändå står jag här och måste förändras för att se mina drömmar slå in.
Jag vet att det är på tiden att växa upp det har jag vetat i månader ändå har jag både varit vuxnare och barnsligare än någonsin tidigare... Ändå har jag gnällt över att inte fyllt 18 än, ändå har jag gnällt om att ja inte tar studenten i år.
Frågan är bara hur fan hade det slutat om det varit så att jag varit ett år äldre? Nu har jag i alla fall ett år på att fixa upp allt jag strulat till .. ett år att helt enkelt ta ett steg in i vuxenvärlen. - Ett stort och svårt kliv, med många babysteg!
' på ett sätt som bara någon kan.
Det som aldrig var där förut, tycks vara där varje dag nu. Det är inget stort, inget litet det är du.
Hur kan det vara så att det som stått framför en hela tiden, har man aldrig tagit sig tid till att verkligen titta på.
Så en dag, en underlig dag gör du det och plötsligt finner du något som du sökt efter så många år.
Någon som kan få dig att skratta som ingen annan kan, någon som inte bryr sig om det alla andra gör.
Någon som varit där när de varit svart och vitt, ja någon som aldrig riktigt gått men aldrig riktigt stannat.
Så hur kommer det sig att jag aldrig riktigt tittat, hur kommer det sig att jag aldrig riktigt känt efter?
Ändå har jag blivit lika irriterad varje gång du gått hem med någon annan, ändå har jag blivit
lika besviken när du bara gått din väg och aldrig riktigt förklarat. Så hur kommer det sig att jag aldrig vågat fråga?
För jag minns hur jag en gång trånade efter att få vara den som gick brevid dig, men tiden fick mig att glömma.
Sedan blev du bara någon, någon i mängden. Någon folk pratade om då och då, som jag ibland såg då och då...gå.
Jag stannade aldrig upp och tog mig tid att förstå, förstå irritationen. Över att du alltid gick, när jag tyckte du skulle stanna.
Jag kände aldrig riktigt efter när hon sa att hon ville ha dig, ändå bad jag henne välja någon annan.
För än idag vill jag inte se dig som jag kanske borde, för jag vill inte att du ska vara någonting för mig.
För jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut. En i mängden, vill inte leta inte känna och definitivt inte bry mig.
För du höjer inte ögonbrynen när jag går hem med någon annan, du skrattar bara och ler.
För jag har försökt tänka bort dig på alla sätt, men nu tycks du vara överallt.
Jag bara önskar, önskar att jag aldrig tittat! ...
för komplicerat är inget för mig.
kärlek är inget för mig
finnas där är inget för mig
hålla i hand är inget för mig .... för jag är den som går ifrån när du försöker hålla mig nära*
- insperation från en låt, så för alla er som tror den är om någon .. nooooo :)
Hur kan det vara så att det som stått framför en hela tiden, har man aldrig tagit sig tid till att verkligen titta på.
Så en dag, en underlig dag gör du det och plötsligt finner du något som du sökt efter så många år.
Någon som kan få dig att skratta som ingen annan kan, någon som inte bryr sig om det alla andra gör.
Någon som varit där när de varit svart och vitt, ja någon som aldrig riktigt gått men aldrig riktigt stannat.
Så hur kommer det sig att jag aldrig riktigt tittat, hur kommer det sig att jag aldrig riktigt känt efter?
Ändå har jag blivit lika irriterad varje gång du gått hem med någon annan, ändå har jag blivit
lika besviken när du bara gått din väg och aldrig riktigt förklarat. Så hur kommer det sig att jag aldrig vågat fråga?
För jag minns hur jag en gång trånade efter att få vara den som gick brevid dig, men tiden fick mig att glömma.
Sedan blev du bara någon, någon i mängden. Någon folk pratade om då och då, som jag ibland såg då och då...gå.
Jag stannade aldrig upp och tog mig tid att förstå, förstå irritationen. Över att du alltid gick, när jag tyckte du skulle stanna.
Jag kände aldrig riktigt efter när hon sa att hon ville ha dig, ändå bad jag henne välja någon annan.
För än idag vill jag inte se dig som jag kanske borde, för jag vill inte att du ska vara någonting för mig.
För jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut. En i mängden, vill inte leta inte känna och definitivt inte bry mig.
För du höjer inte ögonbrynen när jag går hem med någon annan, du skrattar bara och ler.
För jag har försökt tänka bort dig på alla sätt, men nu tycks du vara överallt.
Jag bara önskar, önskar att jag aldrig tittat! ...
för komplicerat är inget för mig.
kärlek är inget för mig
finnas där är inget för mig
hålla i hand är inget för mig .... för jag är den som går ifrån när du försöker hålla mig nära*
- insperation från en låt, så för alla er som tror den är om någon .. nooooo :)
' massvis med glädje.
Jag vet inte när jag mådde såhär bra sist, jag vet inte när jag satt med ett leende på läpparna och bara kunde andas utan några som helst besvär. På två år har jag vuxit något otroligt, de flesta i min omgivning har gjort detsamma. Kanske är det inte så dumt att växa upp ändå, kanske är de det fina att gå från barn till en ung och lite klokare kvinna.
Jag blir så glad när jag ser mig omkring och personer som var där förr är tillbaka, även glad att se de nya facen som tagit en så stor plats i mitt hjärta. Så glad över att kunna umgås med alla igen och verkligen njuta av det. Förr la jag mig energi på att störa mig på allt och alla, nu lägger jag min energi på det som betyder. Med tiden vet man vart man har människor, och jag är inte den som orkar bry mig vad han eller hon sagt. Så länge jag är nöjd med mig själv och står för det jag säger och gjort så ser jag inga problem med att några människor snackar skit om mig. För om de nu orkar lägga energi på de, så ja självklart låter jag dem göra det- Alltid trevligt att vara någon eller någras samtalsämne det betyder ju att folk vet vem man är och att man inte är bort glömd.
Mamma tycker det är på tiden att jag finner mig en man, men jag? Jag är lycklig där jag är nu så behöver inte någon att dela mina nätter med. Inte just nu, sedan tror jag inte att jag är så vuxen än. Jag har fortfarande många fel och brister. Men jag är en bit på vägen och det måste väl ändå räknas. Jag försöker för första gången vara den bästa verisonen av mig själv som möjligt. Tagit tummen i röven och börjat fixa med skolan, säga förlåt till alla människor jag sårat och fixa upp allt som varit borta för en tid. Det går inte över en natt, men snart är jag där-
Ändå måste jag skriva att jag är lite besviken, men tiden löser väl det. För jag är inte den som trippar på tå. Jag har sagt mitt och jag står för det så bollen är inte längre på min planhalva, visste vorde det synd och skam och det skulle sluta olyckligt. Vissa sagor gör dock det, inte för att jag tror vår kommer göra det. Men att be om ursäkt för något man inte gjort, ja det är ingenting jag kommer lära mig att göra. - För har man gjort fel så har man om inte, så inte.
för övrigt är sommaren snart här, det känns riktigt bra :)
