corneliakarlsson

Det är helt sjukt att jag efter sommaren går in på mitt sista år i skolan.
 (Dock kommer jag läsa på högskolan..men inte samma sak)

I alla fall, så börjar jag trean, det känns så jävla skönt samtidigt som det känns riktigt jobbigt. Jobbigt därför att sen är allt slut och vad gör man om alla ens drömmar inte slår in? Vad jag gör om det inte blir tågluffa? eller resa iväg och se vart jag hamnar? Vad händer om det är t visar sig att inte alls vara min grej.  Vad händer om att skriva en bok inte alls passar mig i smaken. Vad händer om jag inte får något slutbetyg? Vad händer om jag slutar som hon?

Alla de där frågorna gör att det känns jobbigt att börja trean, det är månader dit ändå sitter jag redan nu med en klump i magen.  För om alla ens drömmar man byggt upp går i kras, vad gör man då? Jag har redan sett så många andra drömmar rinna ut i sanden, så jag vägrar att se dem också göra det. Ändå sitter jag här, har inte börjat på arbetena som ska vara färdiga, har inte lust att börja på boken... Har inte lust att ta tag i mitt liv.

Ändå är 18 snart här, drömmarna om att flytta hemifrån känns så långt borta just nu. Pengar känns som de alltid kommer vara tight. Det kommer alltid komma saker ivägen, för det gör det nu och varför skulle de bara sluta en dag?

Så att bli vuxen och gå ut skolan, är något jag längtar till men som jag samtidigt vill vänta med. Jag gillar att vara oansvarlig ibland och skylla på att jag är ung. Jag gillar att kunna göra galna saker och inte behöva bry mig så mycket om konsekvenserna. Jag gilla livet jag lever nu, även om det är osunt..  så... ändå står jag här och måste förändras för att se mina drömmar slå in.

Jag vet att det är på tiden att växa upp det har jag vetat i månader ändå har jag både varit vuxnare och barnsligare än någonsin tidigare... Ändå har jag gnällt över att inte fyllt 18 än, ändå har jag gnällt om att ja inte tar studenten i år.

Frågan är bara hur fan hade det slutat om det varit så att jag varit ett år äldre? Nu har jag i alla fall ett år på att fixa upp allt jag strulat till .. ett år att helt enkelt ta ett steg in i vuxenvärlen.    -  Ett stort och svårt kliv, med många babysteg!