' på ett sätt som bara någon kan.
Det som aldrig var där förut, tycks vara där varje dag nu. Det är inget stort, inget litet det är du.
Hur kan det vara så att det som stått framför en hela tiden, har man aldrig tagit sig tid till att verkligen titta på.
Så en dag, en underlig dag gör du det och plötsligt finner du något som du sökt efter så många år.
Någon som kan få dig att skratta som ingen annan kan, någon som inte bryr sig om det alla andra gör.
Någon som varit där när de varit svart och vitt, ja någon som aldrig riktigt gått men aldrig riktigt stannat.
Så hur kommer det sig att jag aldrig riktigt tittat, hur kommer det sig att jag aldrig riktigt känt efter?
Ändå har jag blivit lika irriterad varje gång du gått hem med någon annan, ändå har jag blivit
lika besviken när du bara gått din väg och aldrig riktigt förklarat. Så hur kommer det sig att jag aldrig vågat fråga?
För jag minns hur jag en gång trånade efter att få vara den som gick brevid dig, men tiden fick mig att glömma.
Sedan blev du bara någon, någon i mängden. Någon folk pratade om då och då, som jag ibland såg då och då...gå.
Jag stannade aldrig upp och tog mig tid att förstå, förstå irritationen. Över att du alltid gick, när jag tyckte du skulle stanna.
Jag kände aldrig riktigt efter när hon sa att hon ville ha dig, ändå bad jag henne välja någon annan.
För än idag vill jag inte se dig som jag kanske borde, för jag vill inte att du ska vara någonting för mig.
För jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut. En i mängden, vill inte leta inte känna och definitivt inte bry mig.
För du höjer inte ögonbrynen när jag går hem med någon annan, du skrattar bara och ler.
För jag har försökt tänka bort dig på alla sätt, men nu tycks du vara överallt.
Jag bara önskar, önskar att jag aldrig tittat! ...
för komplicerat är inget för mig.
kärlek är inget för mig
finnas där är inget för mig
hålla i hand är inget för mig .... för jag är den som går ifrån när du försöker hålla mig nära*
- insperation från en låt, så för alla er som tror den är om någon .. nooooo :)
Hur kan det vara så att det som stått framför en hela tiden, har man aldrig tagit sig tid till att verkligen titta på.
Så en dag, en underlig dag gör du det och plötsligt finner du något som du sökt efter så många år.
Någon som kan få dig att skratta som ingen annan kan, någon som inte bryr sig om det alla andra gör.
Någon som varit där när de varit svart och vitt, ja någon som aldrig riktigt gått men aldrig riktigt stannat.
Så hur kommer det sig att jag aldrig riktigt tittat, hur kommer det sig att jag aldrig riktigt känt efter?
Ändå har jag blivit lika irriterad varje gång du gått hem med någon annan, ändå har jag blivit
lika besviken när du bara gått din väg och aldrig riktigt förklarat. Så hur kommer det sig att jag aldrig vågat fråga?
För jag minns hur jag en gång trånade efter att få vara den som gick brevid dig, men tiden fick mig att glömma.
Sedan blev du bara någon, någon i mängden. Någon folk pratade om då och då, som jag ibland såg då och då...gå.
Jag stannade aldrig upp och tog mig tid att förstå, förstå irritationen. Över att du alltid gick, när jag tyckte du skulle stanna.
Jag kände aldrig riktigt efter när hon sa att hon ville ha dig, ändå bad jag henne välja någon annan.
För än idag vill jag inte se dig som jag kanske borde, för jag vill inte att du ska vara någonting för mig.
För jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut. En i mängden, vill inte leta inte känna och definitivt inte bry mig.
För du höjer inte ögonbrynen när jag går hem med någon annan, du skrattar bara och ler.
För jag har försökt tänka bort dig på alla sätt, men nu tycks du vara överallt.
Jag bara önskar, önskar att jag aldrig tittat! ...
för komplicerat är inget för mig.
kärlek är inget för mig
finnas där är inget för mig
hålla i hand är inget för mig .... för jag är den som går ifrån när du försöker hålla mig nära*
- insperation från en låt, så för alla er som tror den är om någon .. nooooo :)
Kommentarer
Postat av: Julia
Yeah sure that its no ;) :P
Postat av: Cornelia
Det är sant :D
Trackback
