corneliakarlsson

Längesedan jag skrev, saknat de rätta orden.. Eller nej egentligen inte, men när man väl börjat skriva är det svårt att sluta och av rädsla för att kiss and tell myself så har jag valde jag att lägga skrivandet åt sidan.. (sen är min blogg för jävla ful också) ..

Ibland är det väldigt svårt att le när jag är med dig. Som den fula ankungen, som ser sin spegelbild och ser svanen brevid. Jag måste erkänna, att det både gör ont och är svårt att acceptera. Jag tittar tillbaka och ser bara olika tävlingar, tävlingar i all dess form. Det kändes så skönt att andas ut ett tag, när jag fick skina för ett tag.. När alla såg mig för omväxlingsskull. Jag vet att det är fel att skylla på dig, för du kan inte hjälpa det. Kanske är det därför jag alltid måste bevisa, bevisa att jag duger. Jag brukade i alla fall göra det, nu vill jag bara fly. Hur mycket man än försöker vara den duktiga, ser folk ändå bara vad de vill se. Det går inte ändra tiotals uppfattningar om en, det kanske går men inte över en natt.  Folk vill bara se de dem har sett eller hört, aldrig se det man bekommit. Kanske är det därför folk oftast blir så förvånade, att deras verison av en inte alls stämmer.

Jag orkar inte bråka, jag orkar inte försöka för jag har ingenting att bevisa. Du är vackrare, roligare, smartare och mer omtyckt.  Men när dagen går mot sitt slut, är det ändå jag som har en dröm. Ett mål, en plan. Man får inte döda någons drömmar, därför håller jag hårt i mina.

Jag gör bara det jag är bäst på, det räcker för mig. För jag älskar dig från djupet av mitt hjärta när dagen börjar och när den slutar. Vi föddes såhär, de kan ingen ta ifrån oss.. För du är min andra hälft <3