Jag kan inte andas, de trycker mig under ytan jag får ingen luft! Deras egoism dödar mig. Jag vill bara ställa mig i mitten på golvet och skirka ut vad jag egentligen tycker och tänker. Jag orkar inte, jag orkar inte åka från det ena till det andra. Jag orkar inte vara två personer, jag orkar inte lyssna på bara han, jag orkar inte höras hennes gnäll. Jag vet inte om jag klarar det mycket längre, det tär på mig. Skolan tär på mig, jobbet tär på mig och alla andra uppgifter man inte har men som man ändå måste göra. Jag vill inte mer, jag orkar inte. När jag försökte säga ifrån fast utan ord fick jag en utskällning. När jag försökte visa att ja inte klarar det här mer vände du mig ryggen och skrek. Nu vågar jag inte öppna munnen och berättar hur det ligger till. Jag funderar på att ta nästa flyg härifrån, för jag är rädd att det kommer gå utför om jag bor här. Jag orkar inte med allas prat och allas uppfattning, jag orkar inbte mer att hon inte bryr sig. utan bara bryr sig om han, han jag hatar över allt annat. Jag orkar inte med att han glömmer bort mig och bara ser allt för hans egen fördel.
de dödar mig, dödar mig långsamt jag har ingen röst kvar. Vattnet tränger sig in i mina lungor.
