corneliakarlsson

Du sprang din väg, du sa att du inte stod ut med mig. Jag sprang min väg, jag var säker att du inte stod ut med mig. Jag är säker på att vi inte kommer ha det såhär föralltid, det finns väl mer än bara vara tillsammans? Du sprang iväg, du sa att du inte kunde älska mig. jag sprang iväg, allt jag kan göra är att älska dig. Så jag springer i cirklar och upprepar vart enda ord du sa den kvällen. Du sa att du var stark, att du gått igenom det här förut? Stackars lilla mig har aldrig varit med om detta förut. Om jag var lite yngre skulle jag klara mig fint utan dig. Varför måste vi döda varandras kärlek? Något säger mig att du kommer vara borta en lång, lång tid! Jag kommer inte att älska dig för resten av livet. Jag vill inte tycka synd om mig själv. Jag kommer aldrig mer att höra av mig igen, säg det bara säg det. Säg att du aldrig älskat mig, säg att du inte behöver mig. Jag vill höra det! Du kan få vem du vill, och jag är inte den du vill ha. Varför måste vi alltid såra varandra, du kommer inte komma tillbaka som du gjorde förr, jag tror det är slut. Slut på riktigt. Det finns så mycket jag aldrig skulle ha sagt, så mycket jag aldrig skulle gjort och så mycket jag aldrig fick sagt. Jag har fallig många gånger, jag var oftas så svag. Där var tider jag inte pratade med dig alls. Men kom tillbaka, värm mig igen. Kom, kom och få det ogjort. Kom, och reperera mina misstag. Det är sidor jag döljt, för att jag var rädd att du skulle gå din väg. Där är dörrar jag öppnat som jag önskar jag aldrig öppnat. Kom, kom tillbaka och rätta till allt igen. Kom, kom och älska mig igen! Kanske har jag älskat dig för mycket? Kanske älskade jag dig för mycket för att se våra brister. Jag letade egentligen aldrig efter kärleken när du döck upp. När jag såg dig, visste jag vad kärlek innebar. Dina tankar, får ibland mitt hjärta att gråta men jag har alltid älskat dig. Du kom, kom och stal mig från allt jag hade. Jag vill att du ska komma hem, hem hit igen. Jag klarar inte av att vara utan dig, eller att vara ensam. Hemma, hemma här är där du ska vara. Den trasiga klockan hör hemma hos mig nu. Jag slipper tänka på hur många dagar och hur lång tid du varit borta. Jag faller, jag faller isär. Jag kan kanppt andas med ett blödande hjärta. Jag klarar inte höra ditt namn, jag försöker vara stark och hålla fast vid kärleken vi hade, men jag kan knappt hålla fast vid dig längre. Du kom in i mitt huvud, nu försöker jag få ut dig därifrån. Du läste mig som en öppen bok, nu är du borta och leter efter livet du sa du mist. Smärtan, läker sakta men säkert. Jag håller fast, jag håller fortfarande fast men glider iväg från oss. Jag försöker se dig i någon annans liv, men vårtat tillsammans kommer alltid tillbaka. Jag borde kanske ta tåget hem till din hemstad igen, bara för att se hur du mår. Kanske vill du inte se mig igen efter allt jag gjort i alla dessa år. Jag vet att jag kan göra allt mycket bättre, om jag bara fick en chans. Egentligen har jag fått nog av saknaden, men jag kan inte bara släppa allt som hänt. Jag vill bara att de ska sluta upprepa vad jag förlorat. Jag förlorade han jag hade tänkt gifta mig med en dag, han jag hade planerat att leva mit liv ihop med.  Jag har raderat bort ditt nummer, bara för att jag inte längre ska ringa dig när jag är full. Jag har raderat allt som påminner mig av dig, men varje dag påminner något mig om dig. Du var alltid där när jag behövde dig, nu är du aldrig här.  


Jag klarar mig utan dig.


/ låt texter jag satt ihop med egen text.

Jag kan inte andas, de trycker mig under ytan jag får ingen luft! Deras egoism dödar mig. Jag vill bara ställa mig i mitten på golvet och skirka ut vad jag egentligen tycker och tänker. Jag orkar inte, jag orkar inte åka från det ena till det andra.  Jag orkar inte vara två personer, jag orkar inte lyssna på bara han, jag orkar inte höras hennes gnäll. Jag vet inte om jag klarar det mycket längre, det tär på mig. Skolan tär på mig, jobbet tär på mig och alla andra uppgifter man inte har men som man ändå måste göra. Jag vill inte mer, jag orkar inte. När jag försökte säga ifrån fast utan ord fick jag en utskällning. När jag försökte visa att ja inte klarar det här mer vände du mig ryggen och skrek. Nu vågar jag inte öppna munnen och berättar hur det ligger till. Jag funderar på att ta nästa flyg härifrån, för jag är rädd att det kommer gå utför om jag bor här. Jag orkar inte med allas prat och allas uppfattning, jag orkar inbte mer att hon inte bryr sig. utan bara bryr sig om han, han jag hatar över allt annat. Jag orkar inte med att han glömmer bort mig och bara ser allt för hans egen fördel.



de dödar mig, dödar mig långsamt jag har ingen röst kvar. Vattnet tränger sig in i mina lungor.