' allting rasar och faller isär.
' förlåt.
Förlåt, förlåt för att jag tvivlade på dig. Förlåt för att jag trodde du tog dens ord mot mina. Förlåt, att jag kände mig ensam. Jag är inte ensam, jag tror aldrig jag haft så många som stått bakom mig innan. Kanske är de det som känns förvirraden? Det känns bra, bra att jag slipper brottas mot allt ensam. Jag vet att jag kan falla och där är människor som tar imot mig. Mamma, jag älskar dig! För ett tag trodde jag, att du inte trodde mig. Ett tag trodde jag att du sket i det. Men så fel jag hade, så fruktansvärt fel jag hade. Kanske har jag förstört något stort, men du sa att det inte var mitt fel. Jag vill tro dig, men om jag inte sagt något hade det inte blivit såhär. Men du säger tvärtom. Utan dig mamma, utan dig hade jag inte orkat! Utan alla vänner, vänner som stöttar mig hade jag brytit ihop. Jag vill bara skriva hur tacksam jag är, hur jävla tacksam jag är att jag har fått en ny chans. Med nya bättre människor i mitt liv. Hur tacksam jag är att ni finns, lever med mig. Jag ska finnas där för er som ni funnits för mig. Jag ska klättra upp igen, jag ska orka utan hjälp. Jag ska visa att jag kan ta allt, jag ska visa att jag klarar det här. Nu har jag fått veta att jag inte är ensam och faller jag, så finns där människor som hjälper mig upp igen. Jag är rädd, rädd att min hemlighet ska läcka ut. Jag vill inte tro det om dig, men jag har förstått att du är precis samma skit som alltid. Jag hatar mig själv, för vad jag berättat. Men du säger att du står bakom mig, du säger att du stannar kvar. Men det är inte mig jag oroar mig för utan dig. Vad kommer stan att säga? Vad kommer hända? Har inte tillräckligt hänt? Men jag ska stå upp, stå upp när allt kommer imot mig. För dom är inte värda det. Allt kommer förändras, men jag får ta det. Jag vill bara inte ta konversationen. Jag vill inte ta samtalet, där jag ska lossas tro på allt du försökt lura i henne... Men jag har er, er som står berädda. Jag älskar er<3
' ingenting kvar.
imorgon, imorgon ska jag rädda mig själv.
' i hope you know, i hope you know
That this has nothing to do with you It's personal, Myself and I.
Yes you can hold my hand if u want to Cause I want to hold yours too, it's true i'm still not over you!
Om du ändå fanns? Om ja ändå kände såhär? - men ingenting är verklighet. Bara ord på en sida.
' i miss you.
Jag vill skrika, förstöra och gråta. Om du såg, såg mina demoner jag kämpar mot. Om du såg, såg allt det där inne jag brottas med varje dag. Skulle du förstå? tror inte det. Om du såg de krig jag kämpar mot, det där tredje världskriget inuti mig. Skulle du rädda mig då? Men ingen kan rädda mig, eller hjälpa mig. Då måste de döda flickan jag bor i. Vem vill döda ett oskyldigt barn? Jag springer runt, jag försöker springa ifrån allt som jagar mig. Ibland önskar jag att en bil kör över mig, kanske tappar jag medvetandet då? Kanske försvinner dom då? Jag har skrikit och slagits mot dom, men dom skrämmer mig. För de slår mig till marken om och om igen. Jag tål inte hur mycket som hellst. Jag önksar jag var stark. Så stark att jag orkade stå upp mot alla slag, så stark att jag orkade bekämda dom och vinna en fight! Men mina demoner är starka och obesegrade de är övernaturliga. Jag vill ha din axel hos mig nu. Jag vill ha din arm runt mig. Jag vill ha dina ord, dina ord som räddar mig. Men du finns inte här, du kan inte få mig till ljuset då och då.. För jag måste sloss själv, jag måste besegra det som finns inuti mig. Jag har försökt glömma det förflutna. Jag har försökt gömma alla känslor jag bär. Genom att göra saker som inte är likt den flicka jag bor i. Jag har försökt uppföra mig fint, för det fick ja lära mig som barn att man ska vara snäll. Men jag är inte snäll, jag gillar inte rosa och jag tycker inte om fin musik. Jag hatar allt som är vackert, jag älskar allt som är farligt och svart. Jag gillar inte att verka bättre än alla andra, för jag är den som ligger och sloss med mina demoner varje kväll. Jag gillar inte att frågesätta andras liv, för då kanske folk börjar fråga om mitt. Jag är bra på att ljuga, hatar att berätta sanningen om mig själv. Jag föddes med något som dödar mig inuti. Jag kan läsa folks kroppar. Jag kan känna andras problem genom deras ord. Jag har en ful ovana att jag måste göra allting bra för alla andra. Ibland glömmer jag bort mig själv och mina demoner tar över mig. När jag var liten trodde jag att ja var djävulens dotter, när jag växte upp förstod jag att ja skulle ha en svår undgom. Jag brottas mot störra saker än världen. Jag brottas med mina tankar som gör mig galen. Jag brottas mot allas olika språk och röster. Det är så mycket större än flickan jag bor i. Ibland skrämmer jag flickan, ibland gör jag så hon är trygg. Men jag är bra på att föra henne ner till skiten, ibland låter jag hon stanna där.. Jag tycker hon borde straffas, för allt hon en gång slängde bort. Hon slängde bort en vän, hon slängdebort en pojkvän och hon slängde bort sin självrespekt! Dumma flicka jag bor i.. låt mig komma ut!
' words.
-
När du inte vet vad du missat har du redan missat det ändå. Du kan inte gå tillbaka i tiden och göra allt bra igen. Allt du kan göra är att gå frammåt och skapa nya minnen som kan ersätta de gamla. Kyss nya människor för att vinna över din rädsla. Ibland om du har väldigt tur kan de gamla människorna bli nya igen. Du måste vara fokuserad, dy kan föreställa dig hur din framtid kan bli. När det förflutna kommer tillbaka och knockar ner dig på maken är det bäst att du är berädd!
Vi står alla i mörkret när det kommer till kärlek! Ibland måste man springa ifrån den för att se den klar. Ibland måste man komma hem och försöka igen. Optimisterna vet att där är tillräckligt mycket kärlek för att räcka till alla. Vi andra kan bara hoppas att vi inte är dom enda som inte har någon plats när musiken tystnar. Även när du fått det du velat ha är den bästa kärlek ett skott i mörkret. Radera saker av dig själv du inte visste. Att du kanske inte är över någon ännu. Eller blir du det efter en väldigt lång,kall och mörk natt.
Historier kan vara röriga och smärtsamma. Men det är inte vår riktining. Du måste kämpa dig egenom det röriga för att se vad som betyder. För att få fred med ditt förflutna du fortfarande går omkring med. Ibland när man har rätt utsikt och rätt tanke kan de bygga upp grunden till en historia helt själv..
Ibland när du försöker gå vidare, måste du sluta se tillbaka. Det är alltid frästande att stanna vid det säkra. Men kärlek är inte säkert, vi kan inte förlita oss på att det blir som innan. Allt vi kan göra är att stanna kvar även när vi känner oss sårbara. Du kanske aldrig känner dig redo att flytta in eller gå vidare men du måste det, det är så vi växer. Växa är allt som räknas.
Det är omöjligt att veta vad som gör en man till en man. Två man är aldrig detsamma. Men du kan lära dig massa genom att gå en mil i hans skor.
När vi var barn fick vi lära oss hur man skulle uppföra sig snällt. Om du inte hade något snällt att säga skulle man inte säga det alls. Men varje gång vi biter oss i tungan, känner vi varandra lite mindre. När vi försöker känna någon annans känslor gömmer vi våra egna. När man gömmer sina känslor. Vaknar man upp en morgon med ånger. Att vara ärlig kanske inte gör dig till den populäraste flickan i skolan. Men det ger dig respekt. När snälla flickor kär sig att respektera sig själva blir de alltid färdiga först!
När jag gjort något bra, mår jag också bra. När jag gör något dåligt, mår jag ockås dåligt! Om det ändå bara va så svart och vitt. Ibland när du gör det rätta, får det dig att känna allt annat än bra. Det kan kännas läskigt och obekvämt, För även om du väljer rätt val kan de dåliga sakerna ändå hända. Hur mycket vi än vill att de ska slå in, finns där alltid garanti. Allt vi kan ha är hopp. Men spelar vi med våra hjärtan, får sakerna vi gör att känna oss bra. Även om sakerna vi gör känns lite fel.
Den enda sanning jag vet när det gäller förhållande är, ibland vet vi ingenting alls. Du kan inte alltid få den du vill ha. Ibland så är den du får inte alls rätt. Men om du har hopp har universum ett roligt sätt att visa vad du behöver. Utmaningen är att låta dig vara ensam och den rätta dyker upp, men du kan heller inte gömma dig. Hjärtekrossaren suger, men att inte ha fått hjärtat krossat suger mer. Men svaren finns inte i böcker. Men om du gör dig själv glad finner du rätt. Jag tror på detta för även om jag vatt med om mycket är jag fortfarande en optimist. Det är saken med kärlek, om det var så lätt skulle alla ha det.
Jag antar att det inte finns ett lätt sätt att gå vidare på. Man kan inte bara springa en runda och sen vara över det. För vägen är full av gropar. Du kan försöka stanna kvar i förhållandet. Du kan stanna hemma och drömma om den perfekta som inte finns. Men i slutet tar det bara tid.
Det hårdaste med att vara singel är att känna att du är värd något ensam. För många singlar känner sig hopplösa. Jag tror det här! Kanske finns där en rätt luft som får oss att lära känna oss själva ensamma. Att vara ensam kanske inte är så plågsamt, det kanske är något att fira. Ibland firar universum det med dig. Bara för att du inte har någon att fira med. För de det inte mindre vacker, härrom kvällen fick jag ett stjärnfall just för mig.
Den bra och dåliga sanningen om kemi är att man aldrig förstår hur den fungerar. varje relation är en upplevelse. Man vet aldrig riktigt vda man får. Vissa människor gör så du visar en sida du inte visste att du hade. Vissa påminner dig att din historia inte är över. Vissa överaskar dig. Mitt i allt kanske du förvånar dig själv. I alla relationer måste man kompromissa. Ibland får man mer och inte mindre. Ibland kan man inte få mer. Ibland försvinner det man haft, föralltid! Fast det är plågsamt måste man hitta styrka att gå vidare. Fortsätta söka efter kärleken, för den perfekta varelsen. Hur långt, hur djupt det än är måste du gå och hitta det.
När fantasi blir verklighet vet man aldrig vad man får. Ibland faller verkligheten lite snabbare än drömmen. Ibland ger den ens alla förväntningar. Det krävs mod att öppna sina hemliga tanknar. Dela dom är ett spel. Men ibland får det oss att komma närmare varandra. Ibland får det oss att glida ifrån varandra. Kanske är odrspåket helt rätt? Va, rädd för vad du önskar dig, det kanske blir till verklighet.
Det sägs att det är instinkten som får ett djur att minnas vägen hem. Kanske är det en slags doft, eller en plats eller ett minne. Vi är svårare, med våra instinkter kan vi hamna i skuggorna. Avståndet mellan oss sjävla och den vi älskar kan vara långt som kort. Vi andra som har det där långa avståndet kan bara stanna närma hemmet och hoppas att vi inte blir glömda. Men i slutet är det vårt minne upp till oss, inte heller vägen hem. Vi kan inte styra andra människor, vi kan inte hitta rätt genom instinkte. Man får i slutet bara ha hopp kvar. Att den vi älskar hittar hem, att den minns en och att den vill spendera sin tid med en.
Allt detta är citat från men in trees som jag suttit och översatt =] ... älskar men in trees!
' i don't love you
Krossa mig till bitar, plocka upp de bitar du vill bevara. Släng de andra, ge mig nya bitar och bygg upp en ny mig. Tror du att du klarar det? Försök skapa en ny jag, försök ersätta alla dåliga drag, dåliga bitar med nya fina och bättre. Blir jag lycklig då tro? Gråt inte, mamma allt bli snart bra igen. Pappa, varför står du kvar här än? Sagor, har alltid ett lyckligt slut? har de verkligen det? Jag kan inte stanna, jag ska bygga upp något nytt. Det har inget med dig att göra, skyll bara på mig själv. Jag kommer sakna dig, men jag måste gå vidare. Slå mig hårt, så hårt att jag vaknar upp med ett förstört ansikte. Sen opererar jag det, till det ansikte jag alltid velat se mig i. Sparka på mig, sparka mig så hårt. Att mitt lilla barn dör, för jag är inte längre ett barn ja vill växa. Jag vill bli stor, vuxen som min mor. Så sparka ut det lilla barn jag har inuti mig som ja bara visar, ibland. Jag vill växa upp nu, för hon sjunger stora flickor gråter inte! Sjung för mig i tv, gör en film om migi hollywood. Göm min dagbok, bränn mina texter och gråt till mina sånger. Jag kommer se er, se er alla så klart. Med mina nya ögon, jag kommer se allt så anorlunda. Säg att du var min vän, men säg aldrig att jag var din. Säg att du var mitt allt, men säg aldrig att jag var ditt. Säg att vi var kära, men berätta hela hostorian, hur du lämade mig med tårar.Säg att du kände mig, men berätta för dom att ja inte känner mig själv. Nu är det bara få bitar kvar av de bitar du vill behålla.. Jag slängde bort någon slags vän, för att hitta någon som skyddar mig mot mörkret. Men jag fann bara min egen spegelbild som håller på att rasa samman. Nu är där bara två bitar kvar, mina tårar och mitt skratt.. här står jag, kvar! - jag älskar dig inte!
' i need a friend not a boyfriend.
Du vill ha kakan och äta den, men jag vill verken ge dig en kaka och ja vill inte att du sparar den. Jag är trött att du springer runt mina ben, jag är trött på att du tror jag står med öppnar armar och väntar på dig. Den tiden är förbi. Förstår du inte? Jag har allt jag behöver, för att inte behöa dig! Du säger att jag ska lita på dig? Men vad tror du? Du lyfter mig så högt för att sedan släppa taget och se mig falla ner. Det är alltid du, det är alltid du som går till mig. Jag bara står, står och undrar vad som kommer ske. Jag är inte den jag en gång var, jag tänker inte vänmta på något jag inte vill ha! Så varför klandrar du mig? Du har ingentign att vara sur över, du har ingenting att komma med. Jag gör bara som du gjorde för nått årsedan. Jag lever livet, lever livet så som jag aldrig levt det förut och jag trivs. Du försöker hjälpa mig, men du kan inte. Jag uppskattar ditt försök, men du kan inte. Jag kan inte falla i dina amrar igen. Hur mycket jag än vill ibland så stannar jag kvar. Du säger att du förstår, om du förstår gå då. Jag vill inte höra dina kommentarer, jag vill inte höra din lugnande röst. För du vänder så snabbt, plötsligt kommer något så hårt och ont ut ur din mun.. I de sekunder undrar jag vad jag gjort fel, men så minns jag igen. Jag har ingenting att ge dig, kanske en örfil eller två. Ingenting annat, du tittar på mig som om jag skärt ut ditt hjärta och trampat på det. Ja välkommen till mitt förra liv, varsegod ta åt dig! Du tittar på mig som om du vill rädda mig, men jag behövs inte räddas. Du kan inte ha mig, du kan inte nå mig. När du stände din dörr, öppnades många andra. När du gick, kom många andra in i bilden. Du drar gång på gång upp vår gamla historia, men det är inte vår historia. Det är alla andras, alla andras blickar och alla andras röster. Du ser på mig som de ser på mig, så sluta titta för här finns inget att se. Jag kommer inte springa efter dig och vänta på att du ska falla i mina armar, jag är inte den flickan längre. Jag vill bara vara jag, vill bara leva och hoppas på bra och fina stunder. .. jag är inte din kaka och ja är inte din flicka allt jag ber om är en vän. En vän som kan komma med sin axel och säga att allt kommer bli bra. Behöver ingen man, ingen man som ska hålla mig hårt och sedan kyssa mig dumt på sne. .. nej, jag är inte hon längre.
Nej, denna text handlar inte om någon, mixat ihop olika personer till en och samma roll. .. så nej!
' få dom att tystna ner sitt språk.
Jag är trött på hur alla ser mig, jag är trött på rollen dom gett mig? Eller har jag skapat den själv? Jag vet inte. Jag är trött på att höra alla säga åt mig vad som är bäst för mig. Jag är trött på att höra hur folk som inte känner mig pratar om mig. Kanske bosatte sig mina föräldrar i fel stad? Kanske är det folkslaget i staden som får än att känna sig så liten? Kanske är det inte jag som gett mig denna meningslösa roll jag har. Jag skulle kunna ge mig ur rollen men vem är jag då? Jag kan gömma mig bakom min rollfigur, jag kan spela så bra i hon. Men vem är jag? Jag valde grupp själv? Eller gjorde jag det, jag vet inte. Kanske blev jag uppfostrad att vara någon som stod i centrum? Ibland vill ja bara att allas röster ska tystas ner, jag vill bara få tyst på allt prat. Kanske ska man inte bry sig? Men när folk pratar om mig som de känt mig i åratal och ingenting stämmer, då blir man rädd. Är det så folk ser på mig? Ett offer? Jag vill dra mig ut ur min roll, men vem ska skydda mig då? När ingen hör min röst, när ingen tar till sig mina ord. Varför måste man göra på ett visst sätt för att tillfredställa andra? Nu tror ni tilldredställa betyder något sexuelt, men det är inte alls det jag menar. Jag är bara trött på få alla att skratta, trött på att spela min roll för att få andra människor att skratta. Visst ä det löjligt jag skulle bara kunna dra mig ur, men verkligheten är inte så lätt. Jag önskar man kunde förändras över en natt, men så är det nog inte. Jag kan inte skylla på alla andra, jag vet inte ens vem jag ska skylla på? Mig själv som valt? Som baraa accepterade allt? Men lägg undan mig ett tag, låt mig vara ifred. Jag orkar inte höra, jag orkar inte försvara mig. Jag vill bort, låt mig få åka till ett ställa där ingen har hört talas om mig där ingen kan dömma mig. Orkar inte spela, orkar inte höra och orka inte andas. Ibland känns livet meningslöst och ja vet att det är bullshit. Allt är bara i mina tankar och i mina texter.. men i min verklighet gömmer jag det som är komplicerat. Vi lever det lätt och vi lär oss väl att acceptera men en dag, en dag ska ja visa dom. Visa alla dom som tryckt ner mig, att ja är inte alls som ni säger!
' do you feel like i feel?
När regnet faller ner, tystnar det ner all smärta. Ingen ser dig gråta och det dämpar ljudet av slag. Det dämpar ljudet av gråt. Det enda du ser och hör, är regnet som droppar. Du kan gråta hur många tårar som hellst. Ingen ser om det är regn eller tårar.. du drunkar i herrens sorger. / c
' bullshit!
Frågan är? Kan man sakna det som aldrig vatt? Hon skriver vi var oslagbara? Jag kan inte mer än skratta åt det? Är det bara två stycken som vet sanningen? Det är vad jag frågar mig? Va det bara vi som såg? Om det inte varit för polen hade jag varit lika blind som jag var då. Vi hade allt? nej vi hade inte allt. Kanske ni men stryck oss tre? Älska någon är svårt att hata någon är lätt. Min åsikt är bara, hur kan man vara så falsk? Vi sex? Fem var vi de sista halvåret. Allt vi gjorde va att sancka skit bakom varandras ryggar. Vi kunde aldrig vara glad över någon annans lycka. Ni säger att vi inte snackade skit? Men hur var det då? För vad jag minns va det bara skit snack! Det var skitsnack om mig, dig alla. Du skrev? vi skulle minnas de bra stunderna? Hur fan kan man va så blind? Ska man lossas som ingentign har hänt? Öppna ögonen. Jag är trött på att veta den hemlighet som läkte ut i polen jag är trött på att dethär. Jag antar att ni aldrig ens kommer se, förstår eller få höra något. Jag är bara så trött på att du i ena studen säger att vi ahde allt? i andra saknar du så jävla mycket skit. Bästa vänner? jag vet faktiskt inte. Kanske va vi det? kanske inte, frågan är om man gör så? För vi var lika dåliga båda två alla var dåliga. Vi skrev " åh jag älskar dig lala åh du betyder mest" Bullshit! Öppna ögonen, försök se. Jag har inte varit guds bästa barn, men trött på att få skit för att jag sa precis som det va. För allt var spel för gallerian. Vänner ställer upp, vänner ser & vänner förstår. Men ett spel för gallerian fiine. ... en gång hade vi allt? men det var många årsedan nu. Det var då ingen visste något om någon så ingen kunde hitta på lögner & snacka skit & det är över tre årsedan den tiden var. Den var över lika snabbt. Sanningen är också att jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Jag har mindre " vänner " men jag vet vilka jag kan lita på. Jag vet att om jag säger något läker det inte ut & mer begär jag inte. Kanske kommer jag aldrig mer ge titlen bästa vän igen? för jag vet inte riktigt vad det betyder? ... oh i just need a friend.
Sjunger dom just nu. Nej jag har hellre fyra riktiga än 10 lossas.
Säg inte att vi hade allt, för räkna bort oss tre som såg allt! .... som sagt, polen var vår tid!
' tår i ögat.
Idag va det lite party, imorgon är det dunderparty & på lördag blir det party sööndag superparty <3 - mm <3
älskar micca, saknar marcus:(
' upp med händerna.
käääääääärlek. Kääääärlek! Massa massa kääääääärlek.
' du betyder!
Jag trodde aldrig jag skulle finna någon som dig. Jag trodde aldrig jag skulle hitta en vän som jag kände att, detta känns så jävla rätt. Det tog lång tid innan vi ens tog steget till att umgås. Men kanske behövde vi det? Jag vet bara från första dagen jag var med dig visste jag att där är hon. Hon som har alla de där egenskaper folk oftast inte har. Du får mig att skratta, skratta så otroligt! Du kan också få mig sur, men jag glömmer det alltid efter någon timme. Du är den enda som är lika sjuk & galen som jag :) .. Du betyder så jävla mycket för mig redan och ja vill att du ska veta det. Vi har inte känt varandra länge, men det känns som ja känt dig i hela mit liv! För du är en sol, en sol som aldrig går ner. Gud, du betyder. Dig kommer jag hålla hårt i, för det grävs resor och resor för att möta en person som dig. Om det nu finns någon? Ibland tvivlar jag stort! Jag älskar dig, älskar dig så sjukt mycket <3 Det sista jag vill är att såra dig så om ja så ska tippa på tå för dig i all evighet så gör jag det <3 tack för du kom och visade mig var riktig vänskap är <3<3<3<3 i love u.
Hanna & Julia - ni betyder otroligt mycket för mig med, älskar er <3<3<3 .. ja har de bästa vännerna som finns! 
Du betyder mer än du anar <3
' en dag vaknar men upp.
Människan är ett rovdjur som hela tiden letar ett nytt offer. Jag hoppas att vi en dag vaknar upp, ser oss omkring förstår vad som är verkligt och fantasi. Det är lätt att se om någon är glad, ledsen eller förvirrad. Kan du bara se det på en person då har du allt i din hand. Har du förmågan att läsa av andra, har du förmågan att ändra hela världen. Vi människor är grymma varelse, vi förstör människor. En klok kille sa igår; När människan högg stenarna vassa för att kunna jaga det var då världen gick under. När jag hörde det igår, tyckte jag bara det var trams. Men desstu mer jag tänker på det, desstu klokare blir det. Människan hade inte kommit långt fråns vi började döda. Se på oss idag. Vissa lever fortfarande i fantasi, lever för att se folk trilla. De kloka är de som försöker stoppa och förbättra. Det finns ingen skillnad på människor, ingen alls. Vi alla är lika grymma. En fjortonårig tjej, sägs veta vad smärta är. En femtonårig tjej, ser sig bättre än alla andra. En sextonårig tjej, låter sig bli utnytjad för att folk ska vilja ha henne. En fjortonårig kille, blir slagen varje dag. En femtonårig kille, blir antastad varje dag. En sextonårig kille, försökte ta livet av sig för att få slut på sina plågor. Vi gnäller för de små saker som inträffar och när de stora väl når än orkar ingen längre lyssna. När ska vi vakna upp? När ska vi förstå att vi bara gör bort oss totalt? En femtonårig tjej skriver att den andra borde växa upp. Ja vi har mycket tid kvar, vi hinner också växa. Varför vilja bli sedd för små saker när man kan bli älskad för de stora? Jag trodde mig veta vad smärta är, när jag är 80 ska jag berätta om min smärta va, smärta eller bara ett rop på hjälp. Ingen kommer komma ihåg de meningslösa rubrikerna folk har för att såra, folk kommer komma ihåg de som betydde. De som fastnade i hjärnan, inte de som krossa ens hjärta. Hjärtat fungerar bara för att vi ska leva, hjärnan är den som blir lärd. Hjärnan är precis som människan själv.
' rädda mig.
Jag är rädd, rädd för mig själv! Vad händer? Vad håller jag på med? Jag vill bara att tankarna försvinner, jag har inte varit här på ett år. Ta mig här ifrån, allt har gått bra nu. Allt har väl gått bra nu? Jag måste bara balansera det senaste. Ta ner mig på jorden igen, säg vad som är fel. Jag skrämmer livet av mig själv, vad tänker jag med? Jag vet vad jag hade gjort, jag vet vad jag gjorde. Varför sa du så? Du sa det som om det var så lätt, lätt? Du fick mig att också tycka det var så lätt. Jag vill bara känna något igen, jag vill bara känna. Jag är rädd, förlåt jag är rädd. Rädda mig innan jag faller, faller dit igen. Jag mår illa, jag vill spy på mig själv. Paniken, tankarna allt försvinn. Jag har tappat kontrollen. Jag ska hitta den, men försök inte hjälpa mig. Du kommer trilla dit själv, jag vill inte förstöra mer. Hjälp mig, jag ber dig för sista gången... hjälp mig mamma. Säg att det inte är sant, säg att det bara är rykten. Säg att ja inte sa det jag sa. Jag vill stänga av, gud. Jag tänker inte falla, men jag skäms. Skäms över mig själv, jag skäms så mycket att ja bara vill försvinna i två veckor, då försvinner det. Allt är ditt fel, jag vill förstöra dig så som du förstört mig. Jag kommer aldrig glömma, jag vet vad jag såg. Jag vet vad jag såg, nu vill ja bara få det att försvinna. Rädda mig, rädda mig från mig själv. Det var en engångs händelse, jag lovar. Du ska inte få se mig falla dit igen, du ska inte få se mig falla. Om jag så ska ljuga, så ska jag ta mig fan ljuga och spela. Du är inte värd att bli sedd.
' det finns ingen ursäkt, så säg aldrig förlåt
Visst känns det bra nu, visst gör de det. Du kommer alltid finnas, du kommer alltid stanna kvar.De vet både du och jag. Men det gör ingenting, för du sårar mig så som jag sårar dig. Vi kan ta det, vi tar det och ler. Den som sårar mest, vinner. Men vi skrattar åt det samtidigt som vi gråter. Men du försöker ta hand om någon som klarar sig själv, du hjälper mig upp från de svara håll jag trillar ner i, jag är tacksam för det. Men du kan inte alltid rädda mig. För någonstans tappa du dig själv, me du är på väg att hitta din bit. Du är så nära, för visst känns det bra nu? visst gör de det? Du tittar på mig med en besviken blick, varför? Du valde, jag följde bara efter för att se om du skulle klara dig. Du vet att ja inte kan stanna vid någon för länge, tillsist fastnar jag. Jag vill inte fastna jag vill bara leva. Du har så svårt att förstå dig på mig. Men det kommer du aldrig göra heller, jag fick mitt svar jag sökt efter i så många månader. Du kan såra mig, men jag ska aldrig mer såra dig. För jag klarar det, jag klarar attt se dig i ögonen.
'
Jag försöker förtränga de som hänt, men det är inte lätt det har ingen sagt heller. Jag vill bara glömma, försöker lossas som ingenting har hänt. Jag brukar vara bra på att spela, men när jag stänger ögonen är det där igen. Jag kan inte titta dig i ögonen. Du ljuger, du ljuger! Jag har kollat precis i detalj, det är omöjligt! Alltså är det sant, sant det jag såg och tycktes se. Det spelar ingen roll, jag vet att hon innerst inne vet att jag har rätt. Vill bara glömma, vill aldrig ta upp det! Sanningen är att jag är rädd, jag vet att jag inte borde va det men det är så jag känner. Vem kan jag prata ut med? flera skulle lyssna, men det är inget man pratar om. Jag brukar kunna hantera sånt här rätt bra, men detta går inte släppa. Jag andas, jag andas än kanske ska jag vara tacksam. Jag vet inte, jag känner ingenting mer än smärta. Jag känner ingen glädje, för vad ska jag glädjas åt? Jag vet att det är dumt att säga så, för det är inte så. Det är mycket som får mig att le, men en kväll som denna glömmer jag lätt bort det. Låt mig bara få sova inatt. Jag vill inte drömma mardrömmar jag vill bara sova tryggt. glöm mig.
' låt de ta slut.
' Släpp det !
Gud, jag är trött på att alla i frågesätter mitt liv, gud! Jag har ett som då kanske inte ni har? Jag är snart sexton år, jag lever livet för man vet aldrig när det försent. En dag ligger jag där död, vit och ja död. Jag vill inte gå miste om något, jag vill göra det farliga för att senare berätta sanningen till mina barn. Föräldrar predikar om vad som är rätt och fel? Vad som är farligt och ofarligt? Va vet dom? Har dom testat allt? Knappast bara hört och kasnke sett? Jah vill uppleva det själv, för då ljuger jag iaf inte. Låt mig bli stup full, det är väl mitt val? Låt mig "förstöra" mitt liv, säg mig hur man förstör sitt liv? För jag har aldrig kommit underfunn med hur man gör det? För vilken väg men än väljer så är de gjort, det är väl bara att börja leva efter det. Jag är trött på allt jävla snack, gud låt mig strula omkring. En dag ska jag sätta mig ner och gifta mig, ha ett seriöst förhållande kanske en unge eller två. Jag har tid, tid att vara seriös och bara hålla mig till en och få den där "familjelyckan" Jag vill inte titta tillbaks och tänka "fyfan vilken tråkig ungdom jag hade" För jag vill leva livet, jag vill göra det livet har att erbjuda. Jag tar mina risker, jag tar mina chanser. Jag får ta konsikvenserna senare, just nu vill ja bara ha kul. Jag vill inte ha något fint, duktigt och prydligt. För om jag ska dö i unga år vill ja dö med smak. Om jag ska dö i gamla år, vill ja dö i min säng med min familj jämte. Desstumer jag gör, desstufler minnen har folk av mig. Jag vill inte dö, ensam? där ingen bara familjen kommer ihåg mig. Jag vill dö glatt. Jag vill att folk skrattar åt allt galet jag gjort, jag vill att folk ska prata. Men just nu låt mig leva, för jag har mycket tid kvar. Ibland gör jag korkade saker, men det är mitt bekymmer. Ibland förlorar jag det jag tycker om för att ja vill utforska gränserna. Men som sagt, mitt fel. Min förlust! Det viskas om hur oförkämd jag är? Nej, ärlig! Jag tycker personligen det är bättre att säga vad man tycker än hålla käften och ljuga personer rakt upp i ansiktet. Förlåt, men ja är inte personen som håller tyst bara för det är bäst. Jag fick min röst, för ett skäl. För folk skulle förstå mig, kanske bilda en uppfattning om vem jag är och göra mig hörd och kanske få någon att göra en skillnad. Så kör på, lev livet. För en dag tittar du tillbaka och ångrar allt du inte gjorde. Så gör allt, allt du vill så ångrar du ingenting. Ta risker, gör saker som får dig att må bra. Men lev aldrig i någon annans skugga. Bli aldrig kär i någon som leker mer med vardagen än vad du sjävl gör. Säg aldrig till någon annan vad den ska göra, om den inte insett det själv. Då blri det bara problem, säg inte vad någons problem är om de inte fattat eller förstått det, det slutar bara i skit. ... det finns ingen ursäkt, så säg aldrig förlåt.
' bara skit.
Du tror jag är lika lätt som en bok
Du tror du kan läsa och förstå allt.
Men jag är inte färdig skriven.
Jag är bara något, någon började
på men aldrig avsluta.
Lika kort, lika oförstod som en bit
från ett pussel. Inte lika klar, inte
lika lätt och inte så förutsägbar.
För att veta hemligheten, måste
du skriva klart de sista orden
som ska passa in, passa in.
För jag är lika suddig och lika oklar
Som en halvblinds syn. Tro inget.
