' en dag vaknar men upp.
Människan är ett rovdjur som hela tiden letar ett nytt offer. Jag hoppas att vi en dag vaknar upp, ser oss omkring förstår vad som är verkligt och fantasi. Det är lätt att se om någon är glad, ledsen eller förvirrad. Kan du bara se det på en person då har du allt i din hand. Har du förmågan att läsa av andra, har du förmågan att ändra hela världen. Vi människor är grymma varelse, vi förstör människor. En klok kille sa igår; När människan högg stenarna vassa för att kunna jaga det var då världen gick under. När jag hörde det igår, tyckte jag bara det var trams. Men desstu mer jag tänker på det, desstu klokare blir det. Människan hade inte kommit långt fråns vi började döda. Se på oss idag. Vissa lever fortfarande i fantasi, lever för att se folk trilla. De kloka är de som försöker stoppa och förbättra. Det finns ingen skillnad på människor, ingen alls. Vi alla är lika grymma. En fjortonårig tjej, sägs veta vad smärta är. En femtonårig tjej, ser sig bättre än alla andra. En sextonårig tjej, låter sig bli utnytjad för att folk ska vilja ha henne. En fjortonårig kille, blir slagen varje dag. En femtonårig kille, blir antastad varje dag. En sextonårig kille, försökte ta livet av sig för att få slut på sina plågor. Vi gnäller för de små saker som inträffar och när de stora väl når än orkar ingen längre lyssna. När ska vi vakna upp? När ska vi förstå att vi bara gör bort oss totalt? En femtonårig tjej skriver att den andra borde växa upp. Ja vi har mycket tid kvar, vi hinner också växa. Varför vilja bli sedd för små saker när man kan bli älskad för de stora? Jag trodde mig veta vad smärta är, när jag är 80 ska jag berätta om min smärta va, smärta eller bara ett rop på hjälp. Ingen kommer komma ihåg de meningslösa rubrikerna folk har för att såra, folk kommer komma ihåg de som betydde. De som fastnade i hjärnan, inte de som krossa ens hjärta. Hjärtat fungerar bara för att vi ska leva, hjärnan är den som blir lärd. Hjärnan är precis som människan själv.
