' 24 mars 2009
Blev så sjukt sugen på vofflor, mhmm det hade inte suttit fel i magen.
Idag blir det plugg, ja det är verkligen sant! Hamnat efter en hel del så på tiden att ta tummen ur röven och fixa det.
Det har också blivit ett One tree hill avsnitt och ett Gossip girl, jag nördar mig igenom dem.. Nu jag kan knappt vänta till nästa veckas avsnitt. Denna eviga väntan på allt, utråkigt!
Ska skriva klart min psykologi B film recention hade jag tänkt. Börja lite smått på Savantsydrom arbetet. Jag gillar faktiskt psykologi fast att det snurrar runt med mitt huvud en hel del. Sen blir det en promenix i det underliga vädret.
Sen ska jag fräscha till mig en aning.. ja det blir det kalas.
/ cornelia.
Idag blir det plugg, ja det är verkligen sant! Hamnat efter en hel del så på tiden att ta tummen ur röven och fixa det.
Det har också blivit ett One tree hill avsnitt och ett Gossip girl, jag nördar mig igenom dem.. Nu jag kan knappt vänta till nästa veckas avsnitt. Denna eviga väntan på allt, utråkigt!
Ska skriva klart min psykologi B film recention hade jag tänkt. Börja lite smått på Savantsydrom arbetet. Jag gillar faktiskt psykologi fast att det snurrar runt med mitt huvud en hel del. Sen blir det en promenix i det underliga vädret.
Sen ska jag fräscha till mig en aning.. ja det blir det kalas.
/ cornelia.
' inte idag.
(En dag ska jag fixa min blogg snygg, men det är inte idag)
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller sluta. Så många rader jag raderat, så många löften jag brytit. Så många tårar för ingenting egentligen. Det är klumpen in magen som säger att något är fel.. Jag, jag vill bara få ut det. (Vissa saker är lättare att skriva än att berätta)
2009 skulle bli ett bra år för mig, istället har jag tappat bort mig totalt. Du kom och förändrade mitt liv totalt. Men nej, det var inte hans fel, det var nog bara jag. Jag hade bara nyss fått tillbaka mitt hjärta som tillhört någon annan i nästan fyra år. Självklart ville jag att någon skulle vårda det och gilla det för vad det är och inte för vad det en gång var. I alla fall, så skulle 2009 bli ett bra år. Det har bara gått tre månader av dem och är det såhär det här året ska se ut, så är jag rädd.
Hur dum får man vara? Jag menar finns det ett ord för verklig dumhet, då har jag redan vunnit. Han fuckade inte upp mig, det gjorde jag så bra själv... Men nu då? Nu när jag försöker dra ner henne i skiten, det är inte rätt. Jag vet att det inte är rätt. Ska jag ge upp min dröm för vad? Passa in? Ibland underar jag så.. Men vad ska jag säga eller ens skriva? Jag kan inte skriva sanningen, inte tala om den knappt tänka på den. Så vad gör man? Försöker lyfta upp sig själv och börja om ... IGEN!
Ibland undrar jag hur många gånger jag egentligen fått chansen att börja om. Jag började om i sjuan, nian och ettan. Nu då? När jag hade fått i ordning på allt sabbar jag det totalt. Alla berättar riskerna och hur det inte blir bättre. Ja jo, jag ser det. Jag fattar bara inte hur jag på tre månader försört så mycket? Gud jag är verkligen så jävla svart...
Jag vill bara ha svar, hur fan kommer jag ut levande? ibland hatar jag behovet att skriva, ibland hatar jag behovet att verkligen behöva någon. - Jag har klarat det förr, jag kan klara det igen.
Jag fyller snart 18 .. Det sägs att det är början på det riktiga livet, snälla låt mig dessa månaderna fixa upp allt jag förstört igen. Om jag klara att riva ner så mycket på tre månder, borde jag inte ha styrkan att fixa till allt på ett halvår? Kanske..
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller sluta. Så många rader jag raderat, så många löften jag brytit. Så många tårar för ingenting egentligen. Det är klumpen in magen som säger att något är fel.. Jag, jag vill bara få ut det. (Vissa saker är lättare att skriva än att berätta)
2009 skulle bli ett bra år för mig, istället har jag tappat bort mig totalt. Du kom och förändrade mitt liv totalt. Men nej, det var inte hans fel, det var nog bara jag. Jag hade bara nyss fått tillbaka mitt hjärta som tillhört någon annan i nästan fyra år. Självklart ville jag att någon skulle vårda det och gilla det för vad det är och inte för vad det en gång var. I alla fall, så skulle 2009 bli ett bra år. Det har bara gått tre månader av dem och är det såhär det här året ska se ut, så är jag rädd.
Hur dum får man vara? Jag menar finns det ett ord för verklig dumhet, då har jag redan vunnit. Han fuckade inte upp mig, det gjorde jag så bra själv... Men nu då? Nu när jag försöker dra ner henne i skiten, det är inte rätt. Jag vet att det inte är rätt. Ska jag ge upp min dröm för vad? Passa in? Ibland underar jag så.. Men vad ska jag säga eller ens skriva? Jag kan inte skriva sanningen, inte tala om den knappt tänka på den. Så vad gör man? Försöker lyfta upp sig själv och börja om ... IGEN!
Ibland undrar jag hur många gånger jag egentligen fått chansen att börja om. Jag började om i sjuan, nian och ettan. Nu då? När jag hade fått i ordning på allt sabbar jag det totalt. Alla berättar riskerna och hur det inte blir bättre. Ja jo, jag ser det. Jag fattar bara inte hur jag på tre månader försört så mycket? Gud jag är verkligen så jävla svart...
Jag vill bara ha svar, hur fan kommer jag ut levande? ibland hatar jag behovet att skriva, ibland hatar jag behovet att verkligen behöva någon. - Jag har klarat det förr, jag kan klara det igen.
Jag fyller snart 18 .. Det sägs att det är början på det riktiga livet, snälla låt mig dessa månaderna fixa upp allt jag förstört igen. Om jag klara att riva ner så mycket på tre månder, borde jag inte ha styrkan att fixa till allt på ett halvår? Kanske..
