' för alla de ord som gått förlorat
Jag vet inte vart jag ska börja...
Varför lyssnade du inte? Varför lyssnade du aldrig på de sånger jag sjöng. Varför har du aldrig sett eller förstått? Varför skulle det ta dig sjutton år att inse att det räcker. Jag klarar mig utan dig, men klarar du dig utan mig? Du vet, du vet precis som alla andra att jag faktiskt kommer klara mig. Jag har alltid klarat mig, alltid kunnat ta hand om mig själv. Du säger att jag seglar på ett bananskal, men du har ingen aning. För du har aldrig sett, du har tittat på mig men aldrig sett mig. Hur känns det? Du sa att jag var bra på det här, skriva... Du hade aldrig läst något av mina texter. när du väl gjorde det grät du. "Varför måste de göra så ont i dem" - För att det gör ont. - Jag skyller inte det på dig, men det gjorde ont.
Du frågade mig varför jag inte kan älska, jag vet svaret det vet du också. Hur kan man älska, när man aldrig sett kärlek? Det var skrik, tårar och dörrar som smälldes igen. Det var olika, olika och olika som försöker ersätta den plats som aldrig gick. Det var bråk, slit och hårda ord. Det var han gör så, hon gör så. Det var du ska göra det, du ska göra så. Du är bra på det, du är dålig på det. Hur ska jag kunna älska? Det var olika, och bara skrik. - "Du följde efter mig vart jag än gick, och grät när du inte såg mig" ... är det inte ironiskt? Jag blev lämnad, när jag skulle utvecklas, lämnad ensam kvar. Har du någonsin blivit lämnad? Nej! Jag minns det än idag, när man är fyra år sju månader och sex dagar.. Ska man inte tänka det jag tänkte.
Du har aldrig lyssnat, så du har aldrig vetat hur ont det gjorde. När de försökte förklara, skyllde du på annat... Min lista kan bli så lång, men nej jag skyller ingenting på dig. Jag vill bara att du ska förstå, jag orkar inte längre. Du kan säga hur elaka saker som helst, jag tar inte åt mig längre. Jag flyr, flyr ifrån det som gör ont.
Jag orkar inte ta din skit längre, höra dina lögner och dina skrik. - låt mig vara..
