' sober
Stäng dina ögon, lita på det, lite på det. Har du någonsin slängt en hand full av glitter i luften. Har du någonsin sätt rädd ut i ett ansiktet och sagt "jag bryr mig inte " Har du någonsin hatat dig själv för att du suttit och stirrat på telefonen, hela ditt liv spelade på det så du slapp känna dig så ensam. Har du någonsin blivit rörd att du måste gråta, har du någonsin bjudit hem en främling till dit hem.
Jag vill inte vara tjejen som skrattar högst, eller hon som aldrig vill vara ensam. Jag vill inte vara samtalet klockan fyra på morgonen. För jag är den enda i hela världen som inte är hemma. Solen skiner, jag stannade uppe igen. Jag har insett att det är inte såhär jag vill att livet ska sluta. Jag är säker där uppe, ingenting kan röra mig. Varför känns det som festen är slut? Ingen smärta inuti, du är mitt skydd. Hur känns det så bra nykter?
Jag vill inte vara tjejen som bryter tystnaden. Tysnaden skrämmer mig, för den skriker sanningen. Säg inte till mig om vårat samtal, för jag kommer inte minnas det, så spara dina ord.
Natten ringer på igen, den viskar kom och lek.
Jag faller, om jag låter mig gå så är jag den enda att skylla på. Jag är säker där uppe, ingenting kan röra mig. Varför känns det som festen är slut? Ingen smärta inuti, du är mitt skydd. Hur känns det så bra nykter?
När det är bra, är det verkligen bra. Allt är bra, men sen går det dåligt. När du försöker hitta det du en gång hade. Jag har hört mig själv gråta, aldrig igen! Gråtit så jag fallit, bara för att finna en vän.
Jag är säker där uppe, ingenting kan röra mig. Varför känns det som festen är slut? Ingen smärta inuti, du är mitt skydd. Hur känns det så bra nykter?
Kommer det någonsin kännas så bra nykter?
You broke me, so here i'm sober and broken.
Översattlåtar, med egna ord
' Ironic
Man väntar i flera månader på att öppna sig för någon, när man väl gör är han över än. Är det inte ironiskt? Eller att man tror att man är upp över öronen förälskad i killen när det visar sig att man är mer intreserad av hans vän. Är det inte ironiskt? Ja, antar att det är det.
Sitter och skrattar åt allt som hänt på sista tiden, för plötsligt ser jag allt så klart nu. Jag bryr mig inte längre, det kunde inte komma lämligare. Jag är verkligen över dig för gott, jag anser att han är barnslig och hans vän är för komplicerad. Jag, jag faller mest för de som jag verkligen inte ska ha. Nu skrattar jag åt det, skrattar åt att jag var så rädd för att byta när jag inte förstår hur jag tänkte? Alla mina vänner går där, en del av mig lämnades i byggnaden brevid och jag kan få ett liv igen, hell yeah!
det var längesedan jag varit såhär lycklig för inget speciellt.
' mer förvirrad än vanligt.
Dagen börja i allmänt lite sådär, hade ett sött sms som gjorde mig på bättre humör. Försov mig som jag fortfarande inte förstår hur jag lyckades med(?) konstigt. Insåg att allt mitt smink vra hos far, så var bara att LETA! Tog bettan till bussen och herrejävlar det börjar bli fett kallt ute.. Skolan? lönt med en lektion?! Fortfarande sur över Martins kritik framför hela klassen anser att det var onödigt, om han inte gillade den kunde han sagt det till mig och inte framför 16 andras ögon. Så fixade till min "artikel" idag, så nu jäääääääävlar. Sen blev det till osbeck och fick panik, ja verkligen panik. Ett tag trodde ja att jag skulle springa ut därifrån och praktiskt taget inte komma tillbaka. Efter att ha frågat samma fråga ungefär tio gånger och fått samma svar av tre olika lärare, kände jag mig lite säkrare och bestämde mig för att byta.
nu? herregud, jag är rädd och har tusen andra frågor jag behöver ha svar på. Guuuud, detta är inte ens roligt att skriva eller läsa så fuck it!
Nu vill jag bara passa på att skriva om mina bästa, bästa vänner som alltid finns vid min sida <3 Gud vad jag är glad att jag har er, ni make my day! <3 .. jag tror ni vet vilka ni är, för alla er som stått kvar fast det varit si och så fan vad ni är bra. Helt allvarligt, jag önskar att jag var hälften så underbara som ni. ..... mer en guld värda.
Varför kan du inte bara skita i det som hänt, och börja på nytt igen? .. det skulle göra mitt liv tio gånger enklare.
NEJ JAG ÄR FAN INTE DEPP; FICK EN FRÄÄÄÄÄN NY MOBIL IDAG, NU HAR JAG TRE RELATIVY NYA MOBILER.... VEM FAN HAR SAGT ATT DET SUGER ATT VARA BORTSKÄMD, men vet ni vad jag är ingen snor som bara låter de ligga och skärpa. ... jag kommer ge bort en, lägga en till bra ändanmål och den sista ska jag ha och kalla darling :D
'
Ibland undrar jag om det var värt det, att ge upp.
Nu när jag ser tillbaka, ser jag bara en idiot!
Varför ger man upp något som man kunde utan och innan.
Ilband undrar jag om det var värt det, att sluta för att bli precis som alla andra.
Var det värt att gå på alla festerna, dricka sig stup full och göra bort sig?
Ibland tycks jag inte förstå mitt val, ibland förstår jag precis.
Plötsligt var man någon, hade ett namn och människor ville ha en.
Plötsligt visste folk vem man var och kom och gratulerade än.
Plötsligt hade man allas ögon på en och gjorde du något
dåligt fick man fan ta mig höra det.
När man inte stod i tidningen, utan andra tog ens plats tränade man ännu mer.
Jag önskar bara att allt hade kommit senare, 14 år är ingen ålder att bestämma sin framtid.
Ändå förstår jag inte varför jag gav upp min dröm, varför jag ville bli som alla andra.
Jag är ändå glad över att jag valde en annan väg, annars hade jag inte träffat
alla fantastiska´människor jag stött på. Men va det värt det?
Nu vet jag inte om jag är redo att ge upp en dröm till.
Kanske vill jag ha hämnd? Kanske stör jag mig på att hon blivit jag.
Kanske vill jag vara så bra som han tror jag är, kanske vill jag bli någon igen.
Bara slippa vara den jag bekommit, och vara någon annan.
Jag vet inte, någonting saker det. Något säger mig att det är försent.
Tid, tid är något jag inte har, som jag måste skaffa mig.
Vad tog den lilla flickan ivägen som stack till planen för att kicka en boll?
Vart tog flickan ivägen som inte ens behövde anstränga sig för att vara bra ivägen?
Vart tog jag vägen?
Att bli bjuden på de "häftiga" festerna, dricka sig aspackad och strula med en idiot.
Hur roligt är det på en skala? Jag säger inte att jag inte tycker om att festa.
Jag säger bara, om det var värt det?
Förut var jag någon, kanske jag jag bli den något fast på mitt sätt.
Jag klarar inte ha dig där, när du dömmer allt jag gör.
Jag vet bara inte om jag är redo att ge upp en dröm till...
jag vet bara att jag saknar det, saknar hon.
"Cornelia har en ljus framtid, vill hon bara lägga lite mer jobb på träningarna har hon förutsättningar att bli hur bra som helst" ....
jag vill inte bli något i det, jag vill bara känna glädjen över det igen.
känna att jag hör hemma och kan det utan och innan igen.
bara hitta tillbaka.
' You seem to move on so easy.
Hur kan du be mig stanna kvar, när jag väntat i så många dar.
Hur kan du fråga efter min hand, när du en gång lämnade mig i ett annat land.
Hur kan du säga att jag är din, när du aldrig varit min?
Hur kan du påstå att jag ljuger, när jag ändå aldrig duger?
Hur kan du säga att du finns vid min sida, när du stack när jag börja lida.
Hur kan du säga att allt ska bli bra, när du gång på gång ber mig att dra.
Hur kan du säga att jag är den enda, när det aldrig kommer hända?
Hur kan du säga att jag inte ska känna mig dum, när du legat med alla i vårt rum?
Hur kan du säga att du älskar mig för den jag är, när du aldrig är här.
Det gjorde ont, det gjorde det, men det finns en sak du inte vet.
Våran kärlek är dog, medans du stod och log.
Så långt jag ser är du död för mig, jag stannar aldrig kvar hos dig.
Jag önskar jag kunde skriva något som betyder... men just nu är jag bara förvirrad.
Det gjorde ont att se dig gå vidare, det gjorde ont att se dig le och skratta. Det gjorde ont att se dig bli kär, det gjorde ont att se dig gråta. Nu, nu gör det ont att se hur många år jag lagt på dig och oss. Hur mycket annat jag kunde lagt min energi på, hur många andra jag kunde lagt min kärlek på. Så jag antar att detta är mitt sätta att säga farväl...
Jag tror inte det finns några rätt eller bra sätt att säga det på, nu stänger jag locket på allt som varit vårt, och ditt.
jag måste klara mig själv, alla sår du gett mig måste läka. Jag måste ut, ut och få luft för det finns tonvis med fisk i vattnet.
31 oktober..
Tappa min bunny svans, typ i början mitt blingbling armband for också åt helvete? CP! Kom hem med bara en fluga, så öronen flög också åt fan.. Hickade som fan när jag kom hem så hör jag mamma "fylle hicka eller" och asgarv. Jag var för trött för att ens svara på det... ont i fötterna och huvudet idag.
Vill festa idag, samtidigt som jag bara vill ligga hemma och ha ångest över gårdagen.. Som inte alls blev som planerat, åt helvete med mig.. - jag hade också hatat mig om jag var du..
Jävligt onödigt, att försöka göra någon svartsjuk, är det dummaste man kan göra.. yeah it fucking is.
Nu ska jag, jag vet inte till hanna? ted? daggen? ikka? .... blir nog till hanna :D
' you made me do this.
Vad säger men när ord inte längre kan beskriva. Vad säger man när någon är på väg ut ur ens liv föralltid? Vad säger man för att få allt det man sagt förut att försvinna, tyna bort? Finns det några rätta ord? Eller får man bara leva på hoppe?
Det finns så mycket jag borde säga nu, men jag får inte fram ett ord. Du kom in i mitt liv när saker och ting börja falla på sin plats igen. När lyckan var hög och bekymmerna inte fanns till. Jag försöker minnas min första tanke, jag minns bara alla fjärilar som flög i min mage. Jag skämdes för att säga det högt, jag har aldrig varit bra på att vara förälskad. Du hade redan sen innan en sne bild på mig, kanske hade du all rätt till det? Men fick jag någon ärlig chans att bevisa vem jag var? jag vet inte. Jag tänker på alla våra samtal, hur det alltid var jag som var konstig. Kanske var jag inte konstig, kanske borde du tänkt på att de kanske är såhär jag är. Vad hade du för rätt att dömma? Det är inte lätt att leva upp till andras förväntningar och dina var så höga, så urbalans på vem jag verkligen var. Det är inte heller lätt att vara tillsammans med dig, för du lever i den lilla perfekta världen. Världen, jag önska att jag levde i. Allt du gör/gjorde var så perfekt, duktig och moget. Jag är bara jag, jag är inte den tysta, duktiga och fina lilla fröken. Jag försökte att vara det, men din bild var ännu senare. Du såg inte mig, du såg någon du trodde var jag. Kanske var de det som gjorde allt så förbanat svårt. Det var inte det enklaste att försvara sig, jag ber dig inte att förstå. Min "värld" är sinnesjuk, allt gossip och alla lögner som finns i den gör inte saken lättare. Jag var för feg, feg för att stå upp mot alla. Plötsligt kom han in i mitt liv, rev ner allt jag byggt upp igen. Han kom från ingenstans, förändrade mig igen. Där stod du, hur skulle jag förklara mitt förflutna för dig? Jag kunde se din dömmande blick bara jag stannade hemma från skolan. Men du hade rätt, jag ignorerade dig den kvällen. Jag ville inte förklara, jag kunde inte förklara. Du skulle aldrig förstå, du hade redan en sne bild på mig och verkligheten. Jag visste om att det skulle bli slutet på oss den kvällen, jag visste att jag skulle såra dig för jag var helt enkelt för feg för att stå upp för världen och berätta om dig.
Men vad säger man? Vad säger man till någon som är så perfekt? jag önskar du hade något, något som inte gjorde så ont att se på dig varje gång. Allt gick så snabbt, inga ord kom fram. Ingenting! .... när jag senare vaknade upp fyra veckor senare och insåg hur jävla snett allt hade gått. När jag efter fyra veckor fortfarande tänkte på dig, när jag efter de fyra veckorna jämförde alla med dig. Insåg jag vilken jävla idiot jag varit mot dig. Men hur säger man? Hur berättare man, dum som jag var trodde jag att man kunde "lappa" ihop allt med lögner.
Nu vaknar jag varje morgon och inser att det är försent, försent att ens försöka. Jag har redan förstört allt, vad trodde jag egentligen? Någon som jag får inte någon som han ... två gånger.
- jag önskar att han aldrig kommit tillbaka in i mitt liv, jag önskar att han inte fanns.. för det är inte lätt att gå vidare och ge sitt hjärta till någon när det finns någon som förstör för en hela tiden..
