' jävla samhälle.
Jag är verkligen säker på att jag föddes vid fel år och till och med fel århundrade? jag vet inte men något är fel? Vad kan man egentligen göra nu för tiden, var är man säker? Man är inte ens säkert i sitt eget hem, för misshandel och totyr pågår här förfullt. Vi kan inte gå säkra på gatorna, i rädsla att bli våldtagna eller dödade. Okunniga människor (som jag ser på det) säger att polisen inte gör något, jag skulle nog säga att det är för få och att folk tappat sin respekt för dem, för längsen. Att ungdomar idag går med vapen är inget som får mig att höja på ögonbrynen, att folk går ut med kniv är inget som är ovanligt. Vi är inte säkra längre, hur ska föräldrar kunna få sina barn att känna sig trygga när vi dag efter dag läser om allt som händer inärheten av vår stad? Hur kan vi påstå att samhället blvit bättre? jag förstår inte hur människor kan påstå något sånt dumt, för om jag blickar tillbaka så var vi inte beroende av TV, datorn och alla andra elektriska saker, vår värld var inte så matriell. Jag minns när jag satt i farfars knä och han berättade om när de cyklade till göteborg när de cyklade till helsningborg och nu, nu kör vi bilden två km. Jag blir bara så förbanad, på mig själv och alla andra människor. Vi pratade om flickan med cyklen i morse och vi tog upp det i eftermiddags igen. VAd händer med vårt samhälle, hur ska militären, polisen kunna få oss att känna oss säkra, när var och varannat land har kärnvapen och atombomber. Det är väl bara en fråga om när, när fel person ska komma till makte om bomda ner allt vi har. När vi människor ta ställning till att jorden är "sjuk" när ska vi öppna ögonen och förstå att vi är egoistiska varelse som bara ser efter sig själva. Magnus (lärare) berättade att om alla rika lade ihop sina pengra skulle det ändå inte kunna få alla U-länder att lyfta, och att vi skulle få det sämre, för att vara ärlig, borde vi få det sämre. Vi har levt i lyx och glans för länge, att vi glömt bort vda som egentligen är viktigt här i livet, vår vardag går ut på att sitta vid datorn och spela WOW och äta oss tjocka på Macdonals. Jag blir så trött, på alla människor inklusivt mig själv när jag lyssnar på orden som kommer ut ur min mun blir jag bara förbanad. Jag hörde en text rad från ett äldre "band" med björn afelius? eller vad fan han heter de sjöng något i stil om det är fred vi verkligen vill ha här på jorden, jag säger bara att vi alla skulle behöva en plats dåär vi kan känna oss trygga. Vi har sett att pengar inte kan göra oss lyckliga, vi har lärt oss att atombomber inte ger fred. Vi har lärt oss att människor blir inte bättre av mentalvård. Vi har lärt oss att TV inte får väck tråkigheterna i livet och vi har lärt oss att samhället är en farlig plats.
jag vill tillbaka där knark inte var uppfunnet, där matriella saker inte hade någon betydelse, där bilar inte gjorde oss lata där kärlek var något vackert. Där det inte bara var ett giftemål med en skilssmässa.. .
jag kom verkligen fel, jag hör inte hemma här.
jag vill tillbaka där knark inte var uppfunnet, där matriella saker inte hade någon betydelse, där bilar inte gjorde oss lata där kärlek var något vackert. Där det inte bara var ett giftemål med en skilssmässa.. .
jag kom verkligen fel, jag hör inte hemma här.
Kommentarer
Trackback
