corneliakarlsson

Ingen fanns där, ingen såg mig då. Ingen visste vem jag var då, ingen förstod. Vem såg mina ärr, vem såg mina tårar och vem såg min panik? Vem stannade och frågade. Vem erbjöd sig att lyssna öga mot öga? Vem såg mig skaka, vem såg mig spy? Alla var så upptagna med deras liv, att de glömde bort mig. Medans jag skulle ta hand om mig själv och hjälpa de andra som mådde dåligt blev jag bara svag. Det är inte intresant att lyssna på någons gnäll, det var mycket roligare att supa sig full och hitta ett ragg för kvällen. Det var inte roligt att trösta någon, det var mycker roligare att sitta några tjejer och göra mat. Det var inte roligt att ställa upp, det var bara roligt att gå ut och roa sig. Där satt man, drack mycket mer än alla andra för att bedöva sin smärta. Där fanns en som alltid tog hand om mig, men hon tröttna antar jag. (det skulle nog alla göra) Alla andra hade fullt upp och glömde att titta. En såg, men han ville bara skada mig ännu mer. Se det droppa ännu mer och se mina tårar spruta. De hittade något nytt och friskt, de glömde. De hittade någon att se upp till, någon de ville vara som. Så de glömde bort att titta, kanske va de trötta? Så man föll, föll ner och allt brast. Där fanns bara en som såg, den personen satt med mig i flera timmar och berättade hur jag en dag skulle förändra någons liv. Hur folk skulle minnas mig, hon berättade att jag var den som fick henne att orka. Hon berättade att vilken väg jag än tog skulle hon stanna kvar. Hon sa att jag skulle slänge väck allt som fick mig att må dåligt. Jag slängde bort en jävla massa saker, jag stängde alla känslor och sket i alla andra. För där fanns någon som var tvungen att komma först. JAG! Jag slutade gråta, jag slutade blöda och jag slutade få panik. Jag hade bara en sak kvar, en saknad. Men när jag insåg att ingenting var sig likt, så fanns där ingenting att göra. När jag insåg, att det inte bara va jag som hade förändrats var det försent. Vi hade gått åt olika håll. Jag vandrar på en väg jag aldrig tidigare gått på...   Jag skrev det till hon idag " tar hon inte mig som jag är så kan hon lika gärna dra, jag tänker inte förändras"  .. jag måste bli hel för att bli mig själv igen. För att bli mig själv igen måste jag hitta tillbaka till någon som levde i sjunde klass. Jag ska rätta till allt, jag ska stå upp.


För varför ska jag bry mig om folk som glömde bort mig? Varför ska jag bry mig om folk som lämnade mig ensam en mörk kväll? VARFÖR SKA JAG BRY MIG? LYSSNA!  ... du känner inte mig, så säg inte hur jag är. För jag bryr mig inte om dig.. du är bara ännu en som tror att allt är okey efter att man blivi lämnad en mörk kväll. Men de är det inte!      ....    jag är snart framme då vänder min väg och då kanske du känner till mig men du vet inte vem ja är.
För jag vet inte ens själv vem jag är nu, om jag trivs. Men det spelar ingenroll. Jag ska bara göra en sak, sen ska jag sluta vara Ego!

Nej, förfan ingen kärleks historia.


Jag blir så sjutk trött på alla människor som ställer så höga krav på oss. Skär vi oss, då är vi emo. Då klär man dig svart och är anorlunda. Har man anorexia, är det något fel på en. Man har inga känslor och vill bara ha uppmärksamhet. Mår man dåligt, så gnäller man bara. Är man rik och bor i ett fint hus kan man aldrig vara nere. Är man lite överviktig så är man fet. Är man tjock så är du inte en i mängden utan utanför. Knarkar du, måste du komma från en fattig familj med massa problem. Dricker du för mycket alkohol på helgerna anses du som tuff. Ligger man med två stycken är man en hora. Har du skilda föräldrar, kommer du få problem. Säger du som det är är du inte normal. Utmärker man sig från mängden vill ingen "normal" människa veta av en. Gillar du tjejer är du en jälva lebb fitta. Gillar du killar, är du en bögjävel som gillar kuk i röven. Är du invandrare snor du bara och misshandlar folk. Är du svensk och har en åsikt om invandrare är du rasist. Är du polis är du dum i huvudet. Är du uteliggare är du ett äckel. Ja jag kan fortsätta hur länge som hellst. Jag blir så trött på samhället! Alla är vi människor, alla bär vi på ett hjärta. Alla har vi känslor, men bara för man kommer ifrån en sorts "grupp" så döms man.. Varför måste man sätta folk i olika folkgrupper? Varför måste man se ner på folk man aldrig ens pratat med. Varför kan vi inte bara få vara? Varför klan inte alla bara få vara som dom vill? Varför måste vi se ut som kändisar? Dom är inte mer anorlunda än vi.  Jag pallar inte alla krav, vi ungdommar ska ta hand om sverige i en snar framtid. Ja, det är någon av oss som går med i olika parti. Några av oss förändrar världen, några av oss kanske hamnar i trubbel. Några av oss kanske kommer sitta bakom lås och bom. Några av oss kanske bara kommer vara. Men så länge vi finns, så länge vi kan göra våra röster hörda kan vi också ändra samhället. Nej jag vill inte att mina barn ska växa upp i samhället vi lever i idag. Dock har Sverige det bättre än många andra länder. Men vem har sagt att landet inte kan bli bättre? Varför kan inte bara alla accepteras? Varför måste vi vara smarta, rika, snygga, och kunna utstråla för att synas? ... för döm inte alla bara för några inte väljer rätt väg här i livet. Men dom växer också upp en dag. Ställ inte sånna krav på oss, hjälp oss istället att fixa upp samhället.. Vi är alla bara människor.