' fullt med idioter
Hur ihelvete kan man vara som dig? kalla mig det ena och andra, bara pinsamt. Acceptera läget bruden. "Det som tillhör en kan man aldrig förlora " .. ORKA!
Gud, jag har verkligen saknat människan som tänker och tycker som jag. Saknat som fan, jag vill och vill. Du tycks vara den enda personen som tänker lite vettigt om allt. Du har alltid förstått jag antar att det är så nu med, vissa personer behöver man inte förklara saker och ting för de bara säger vad man tänker... annat än hon, hon som tror sig veta en jävla massa ... fyfan !
Sur som sjutton är jag, vissa människor är bra som fan andra kan slänga sig i väggen.
om du nu vill ha mig, måste jag gjort någonting rätt <3 .. ta fram flickan som var stark! Hon som du skapa.
jag är tillbaka, om det så ska bli krig så är jag redo att slå tillbaka! Jag är trött på att hålla käften. Har du problem så ta det med mig, dom har inte ett skit med det att göra. Sen jag bryr mig inte, jag bryr mig inte ett jävla skit vad du tycker har aldrig gjort och kommer aldrig göra.. riv dig i röven!
blääääääääääää -- jag ser fram imot helgen med världens skönaste umgänge, tre bra helger på rakan? fysjutton det kommer verkligen solsken efter regn .
+ i kanten till någon som inte är en stor idiot!
' efter regn kommer solsken
Jag vill ha det såhär föralltid. Lite små förälskad, ha de bästa vännerna som finns och livet som funkar i allmänhet. Så sjukt mycket har hänt på ett år, som jag inte ens kan förklara. Kanske behövde vi ett halvår, för att komma tillbaka igen? det kan jag inte svara på. Men jag älskar att kunna snacka med dig igen om allt mellan himmel och jord. Snart är det jul, jag önskar mig så mycket till jul så ska bli sjukt härligt <3 .. Jag vill bara säga hur mycket jag älskar de nya människorna jag mött.. Micca, Julia & Annie. <3 ni kommer alltid betyda sjukt mycket för mig, jag älskar att jag träffat er <3<3<3 . . .. - Efter regn kommer solsken <3 Jag antar att det stämmer,det finns inget som kan förstöra min dag idag.. tycker om dig två smulor <3 
jag saknar dig, tycker om dig och älskar dig <3
' jag har inga svar
Du frågade mig nu ska jag svara dig, du ställer massa frågor men orden sviker mig. Jag ser mig idag, men inte samma som förut, Det finns så mycket saker jag vill ska komma ut.
Jag ställde en fråga.
En fråga om livet
Men det fanns så mycket saker som blivit övergivet
Att ens försöka nu känns överdrivet
Den tiden, oh livet
och allt som har förändrats
jag står på samma plats, för rädd för att förändrats.
Tiden försvann
Man kan inte leva i det förflutna, men kan heller inte få tillbaka saker som de var då. Allt man kan göra är att antingen acceptera saker som det är eller att göra något åt det. Skapa nya minnen, få det bättre än förut eller att vara nöjd med vad man har. Men det blir vad man gör det till! Samtidigt som jag vill ha tillbaka 2006, vill jag inte ha tillbaka alla tårar som kom det året. Jag blev kär för första gången i mitt liv, samtidigt som jag blev sårad på riktigt samma år, jag tappa bort mig och mitt liv föll samman samtidigt som personer runt omkring mig föll ner ännu längre än jag själv. Allt jag hade då var mina vänner, som jag vände ryggen till. Samtidigt som jag vill ha tillbaka dom vännerna, vill jag inte ha det som förr. Där ord stannade mellan två och den tredje fick inte veta vad som pågick bakom hennes rygg. Hur ska man kunna kalla sig bästa vänner när man snackade skit, samtidigt som man älskade personen i frågan väldigt högt? Men vi tjejer är så jävla hopplösa. Vi ska ha kakan och även äta den. Vi är fan aldrig nöjda, samtidigt är vi så jävla avunsjuka på varandra att det är hemskt att se. Vi kan liksom inte bara klippa till varandra sen är det över. Utan vi ska ställa till men sån jävla sen hit och dit. Såra hit och dit. Fyfan för oss tjejer. Samtidigt är det bara vi som förstår när en kille sviker, det är bara vi som förstår hur illa livet faktiskt kan vara. Det är bara vi som tröstar när den andra gråter, det är bara vi som gör samma misstag om och om igen. Killar förstår inte allt, verkligen inte. Men de förstår mycket.. men det här med tjejer ja det lämnar vi till tjejer. Hur skönt är det inte att ha en vän vid sin sida dag ut och dag in? Men det gjorde bara mig bekväm, tog dem för givet. Tog förgivet att de skulle föstå saker jag inte själv förstår, tog för givet att allt skulle vara så som jag såg det i min film. Men det var allt annat än en lycklig film, plötsligt föll alla ihop samma år. Plötsligt var jag någon helt annan efter en resa utomland. Jag trodde jag glöm min "kärlek" Jag trodde jag hade glömt allt som hände den dumma hösten. Jag trodde jag var stark nog att ge upp mitt liv till någontin jag inte alls kände igen.. men plöstligt stod jag där själv. Men jag vet idag vilka som var äkta och vilka som var falska. Jag har inte heller alltid varit en äkta vän jag antar att vi har våra bister.
Men jag är så trött på alla de där outstanders som tror sig veta så jävla mycket om mitt liv som lägger kommenterer som får än att gråta ni ligger efter, jag var en i sjuan, en annan i åttan och någon annan i nian. Idag vet jag inte vem jag är. Så att jämföra mig med tre olika personer är så jävla fel som det kan bli. Nej jag är inte tjejen du blev kär i en gång i tiden, nej jag är inte tjejen du dumpa en gång i tiden och nej jag är inte hon som skulle göra allt bara för att ha dig nära. Jag är inte vännen som vänder ryggen och snackar skit bakom ryggen, jag är inte hon som är stark jag är inte hon som orkar starta en fight och jag är inte tjejen som lägger ifrån sig en spydig kommentar. Jag är kanske bara jag, för första gången i mitt liv. Den tysta jag, som inte orkar säga till om vad som faktiskt är fel. Jag är inte tjejen som bryr sig om att vara stjärnan på festen jag bryr mig inte om att ha en kille vid min sida. För, för första gången på många år accepterar jag alla mina brister, just nu orkar jag inte hitta vem jag är av dom.. Kanske är jag ingen av dom.. Kanske blir jag snart "normal" igen. Rolig som folk säger, men ge mig tid!
snacka inte om mig som ni känner mig, jag känner ffs inte mig själv!
' ibland måste man gå igenom tuffa tider..
Kanske förändras man utan att man märker det, är det inte skumt? Jag har hela tiden trott att det är alla runt omkring mig som förändrats. Nu när jag har facit i hand var det bara jag. Det är på tiden för mig att ta en ordentlig titt i speglen. Jag har blvit någon jag inte alls är stolt över :/ ..
men hur ska man kunna reda upp allt själv när man inte får någon respons? Jag vet inte.. åh har inget bra att skriva om mer än att det varit en sjudundrandes helg <3
är det bara jag som ska fixa ihop allt?
' den nakna sanningen.
Så mycket år, så mycket tårar. Jag tror aldrig jag har varit så ärlig i hela mitt liv. Allt som hängt över mig i över ett år kom äntligen ut. All ilska, all hat kom äntligen ut. Jag glömde ingenting, allt kom så också alla känslor. Du hade sett, du sa att du hade sett. Kanske är jag inte helt ensam då? Då har jag i alla fall dig. Men vi båda vet att jag kan inte kämpa själv. Saker som jag aldrig ens tänk att berätta kom ut, alla hemska tankar och drömmar kom ut. Jag känner mig fin igen, fin och ensam. Vi pratade om att flytta, jag vet att det aldrig kommer ske. Du tog i alla fall upp det, du förstår. Du säger att man kan inte leva en vecka av sitt liv. Du såg, du var där. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var då. Jag måste härifrån. Dom kväver mig, dom äter mig och tar allt som en gång var mitt. Hon hör inte längre av sig, jag har försökte be om förlåt. Men jag får ingen respons. När alla andra läker då brister jag. Kanske såg du mig för första gången, kanske förstod du nu hur illa ställt allt är. Drömmarna skrämmer livet av mig, dom försöker döda mig. När jag vaknar har jag glömt vilka de var, men varje gång minns jag att när jag ringde var där ingen som svara. Alltid samma drömmar, dom skrämmer mig. Alltid samma tankra innan jag somnar, alltid samma tankar när jag vaknar. 12 timmar om dygnet mår jag bra. Dom andra tolv orkar jag inte med. Skolan får mig att orka, där slipper jag tänka på allt annat. Jag berättade hur allt kändes, hur glad jag är att jag slutat en gång för alla. Jag berätta hur saker och ting faktiskt liger till inuti mig. Du hade sett, du såg på mig och förstod. Kanske finns där människor som känt, eller känner lika dant. Ensamheten är allt som når mig, när där inte finns några armar alla falla ner i. Vad har jag då gjort för fel? .. du tror mig! Det är allt som räknas, en gång till och vi står där, då har vi bara varandra. Du tror mig, det är allt som betyder. Det blir snart bra? om det inte blir bra? Om jag förblir så här ensam? ... när jag inte längre orkar bry mig, jag som alltid brytt mig.
dom har tagit allt jag hade kvar, mitt liv, mina vänner, mina skratt, min lycka, mina gamla pojkvänner, mina texter dom tog till och med dig och vände dig imot mig.
- jag trodde jag skulle få börja om, börja ett nytt liv. .. men det gamla tycks bara komma tillbaka
" medans alla andra läker, går jag itu ... hon skiter i det som var, medans jag lever kvar "
' när får dom nog?
Jag har försökt bluda för det, men det verkar mer verkligt än någonsin förut. Vad säger man och vad gör man? vad gjorde jag som barn, jag vet inte för då fanns alltid du där <3 höll för mina öron tills jag somnade, du fanns där alltid då och tröstade mig i mörkret. Det var alltid du och jag då, vi mot * .. Ingen annan visste mer än vi, det var vår lilla hemlighet. Vi såg, vi var där. När alla andra sov, låg vi och viskade i mörkret till varandra. Alltid du och jag. Men tiden försvann, saker blev ljust eller en lång tid i mörkret. Efter mörka tider, hittar alltid solsken in. Frågan är bara om någon annan ser? Jag är rädd, rädd för vad som kanske sker inom kort. Tänk så är jag bara parionid ? Tänk så har jag fel, men det är konstigt. Så var det aldrig innan, så varför nu? Ibland undrar jag hur mycket jag ska klara av? Så mycket händer och jag vet inte hur jag ska reda ut allt eller fixa allt. Det känns som jag ska gå i bitar inom en snar framtid. På tisdag kommer en dom, vi vet inte vad som sker. Så mycket kom fram, som jag eller vi aldrig vetat förut. Kanske är du som jag? .. men nej jag tror inte det. Det gör så ont, så ont! Jag vet inte om jag klara hålla allt i samman, allt bara spretar åt olika håll, det blöder över allt och tårar sprutar. Ta mig härifrån, eller hjälp mig! Vem, vem ska jag vända mig till? Allt faller, faller och faller. Jag orkar inte kämpa, samtidigt orkar jag inte försvara mig längre. Jag är trött på att spela, jag är trött på att vara stark? när är det min tur att falla, när ska någon hjälpa mig upp? Nej för jag faller inte, jag är ingen som faller?! Frågan är om saker kan bli mycket värre än såhär? jag tror det, men just nu är det fullt, jag kan inte ta mer. Älskade vän, kom och torka mina tårar. Älskade mamma, hjälp mig. Älskade pappa, älska mig. Älskade syster, håll för mina öron. Älskade du, bli samma älskling som förut. Älskade dem, lyssna på mitt hjärta och dess skrik. Antingen har jag en dålig kväll, eller har sanningen nått mig?!
Dom kallar sig vänner, hon kaller sig vuxen, han kallar sig vänlig.. men de alla ljuger mig rakt upp i ansiktet.
vem, vem ska hålla mig för öronen, vem ska hjälpa mig, vem ska ta bort minnna från i sommras som plågar mig varje natt, varje dag? ... vem ska komma och säga vad som verkligen är sant? Vem ska sluta klaga?!
Hon ska få som hon vill, jag är trött på att höra det. Kanske blir jag accepterad då, kanske ser hon mig då? Kanske inser dom sanningen då? Jag är trött på hennes och alla andras prat, hon ska få som hon vill! Det startar imorgon och det är inte över fråns jag säger att det är.
hjälp dom, hjälp dom... - jag reser mig upp förr eller senare.. men hjälp dom, tala om sanningen för mig.
' i cant do this!
Jag har raderat fem saker jag skrivit så nu skiver jag bara som det är, så som det känns idag!
Cornelia Karlsson vem fan är det ? - det undrar jag också!
Jag har gjort många misstag i mitt liv, jag har hållt tyst om massor. Egentligen för att skydda andra och mig själv, i slutet får man bara all skit själv! Folk får gärna skylla saker och ting på mig, jag är helt enkelt för trött för att försvara mig. Har ni någon gång kört viskleken? eller vad den heter, men säger något i någons öra sen i slutet stämmer det inte alls. Ja så brukar det vara för mig, jag antar att det är så för massor. Jag är oftast för stolt för att erkänna att jag gjort fel, helt ärligt jag hatar att be om förlåt. Det är en stor nackdel, samtidigt som jag blir arg lätt glömmer jag för lätt och förlåter. Vissa tar mig som bitchig, sanningen är att jag är så damn blyg att jag uppfattas som bitchig. När du lär känna mig, så tror jag du ser hur blyg och osäker jag faktiskt är. Jag hatar att möta nytt folk, därför tackar jag annie i min klass som började snacka först <3. Att ta första steget är ingenting som faller mig in. Vissa tar mig för att vara EGO, självklart är jag ego ibland! Det enda jag hoppas är att folk känner att jag finns där lika mycket som den personen funnits där för mig..Det är mitt mål. En gång i tiden försökte jag finnas till hand för alla, det slutade i tårar och blod. Det är omöjligt att finnas till för alla, för till sist hr du dina egena och alla andras problem du ska reda ut och plötsligt blir allt till smet, du kan verken reda ut det eller bli fri från det. Du sitter helt enkelt fast, i hjärnan, kroppen och hjärtat. Så ja, ibland tar jag mig tid för mig själv. Jag är också tråkig som nykter? haha tack. Det kan säkert stämma, jag är inte den som gillar att umgås med folk 24/7 jag orkar inte sånt, jag gillar att sitta hemma chilla film och bara ta det sjukt lungt! När jag är full,. då gör jag allt möjligt, allt jag inte gör som nykter? kanske är det därför jag blir rolig? vem fan vet? Jag hamnar alltid i bråk, ja det stämmer. Jag hatar folk som snackar bakom ryggen på folk och folk som inte står upp för vad de tycker, vissa har problem med det. Men jag är hellre ärlig, än snackar om någon bakom ryggen. Hur fan ska man annars lära känna folk om man inte vågar säga sanningen? .. så visst det blir konflikter och bråk, men de vet iaf vad jag står och jag snackar iaf inte skit om dem. Ja mycket skit sägs om mig, men för tillfället har jag inte ork och mod att föra bort allt.
Så vem är cornelia karlsson? jag vet inte, jag tror ingen annan vet det heller.
För ett årsedan trodde jag att ja hade allt klart, men gud gillade nog inte det så plötsligt föll allt. DÅ står man där, man vet verken ut eller in. Men min tid kommer, mina misstag löser också sig.. förlåt, för allt jag inet sgat eller gjort.
en dag ska jag göra en stola och glada, det är bara tiden som ska komma.
' i hope you understand.
smärtan inte längre bedöver.
du slog, du slog så hårt.
men det var inte det som var svårt.
fast du slog, älskade du mig
fast att jag aldrig älskade dig.
jag saknar dig fast jag inte borde
men utan dig vad jag då vorde?
de kan andas ut för det är slut
men allt jag kan är att tillföra tjut.
vem ska älska mig som du gjorde?
fast att jag dumpat dig innan borde.
så fanns du alltid där
du min älskade trotts är.
det är måna ärr kvar
men de är allt jag har
du försvann snabbare än vinden
allt jah kände va en tår på kinden
förlåt, förlåt för att du dog
förlåt att jag vid din grav log.
du kommer alltid finnas där
vart jag är befinner mig och är
ibland hör jag dina slag
som jag kände varje dag
ibland skriker jag i panik
då jag skräms av mitt eget skrik.
fast att du inte va värd mig
kunde jag inte sluta älska dig
fast du slog mig blå
så älskade jag dig, då och då.
fast att jag ditt barn bär
så kommer jag aldrig hålla det riktigt kärt
tanken att där ska finnans en annan du
skrämmer mig här och nu.
ibland ser jag dig i en dröm
men efter tiden ska du vara glömd.
/ cornelia. - till dig <3
