corneliakarlsson

Släpp mig fri, fri att gå för vi ska inte vara i samma rum. Sluta skriv, sluta prata och sluta titta. Det gör ont att veta att du älskar någon annan. Det gör ont att jag hade en chans, men vågade inte ta risken. Det gör ont att se dina ögon fyllas med tårar av besvikelse när du tittar på mig. Förlåt att jag inte var stark nog, stark nog för att stå upp mot dom som skrattade åt mitt tänkade. Förlåt, att jag inte vågade berätta sanningen. Förlåt, att jag valde att ljuga. Förlåt, att jag var för feg, för feg för att säga att jag var kär i dig. Du frågade vad som var viktigast?  " Tycker du det är viktigare att spela en person du inte är och bli älskade för någon du spelar än att vara ditt rätta jag? Är det viktigare att stå i centrum och bli fullast på festen än att stanna hemma med den du älskar? Är det viktigare att vara med en massa som du egentligen inte tycker om? Är det viktigare att vara populär än att vara kär? " Jag har inga svar, jag har fortfarande ingen bra svar att ge dig. Ska jag ge upp min trygghet? för någon som kanske inte älskar mig mer än en månad? Ska jag ge upp mitt liv, för någon som kanske kommer tröttna? Ska jag bli ensam kvar? Du kan inte lova att älska mig en viss tid, du kan inte lova mig att stanna kvar. För vi vet inte hur framtiden ser ut, verken du eller jag? Är det värt att ge upp allt då? Släppt mig fri och sluta plåga mig. Du vet att du bär mitt hjärta, jag bär bara dig och bilden på hon. Hon du pratar om hög, hon du är med på helgerna. Du kunde inte ens se mig i ögonen idag, jag önskar bara du skulle förstå.   ... varför väntade du inte på mig? Du kunde väntat på mig, då hade vi kunnat vara tillsammans. Det är såhär du lämna mig, vi ska leva resten av våra liv men inte tillsammans. Jag lossas inte, för det här är inget lycklig slut.    ....    du har börjat på något nytt medans jag står kvar och tittar på er när ni går.  Förlåt, förlåt för att jag inte var hon, hon som visade världen att hon älskade dig genom att hålla din hand.

Ska du skrika hur värdelös jag är? Det brukar ju alltid bli såhär.
Du säger att jag inte är värd ett skit och att du inte slår mig med flit.
Ibland är jag ditt allt, men ditt hjärta är förbanat kallt!
Du lossas vara så bra utåt, ändå har du varje kvinna slått.
Jag är inte den första och inte den sista, du har en lång lista.
Jag försökte rymma, men då gjorde du det grymma.
Du slog mig tills jag låg stilla, du sa det var bara det lilla.
Jag måste fly och försvinna, jag tände eld och allt börja brinna.
Allt jag såg var rök, jag gjorde inte ens ett försöka.
Jag hoppas du dog där inne, för jag har inte ångerst i mitt sinne.
Jag är äntligen fri från dig, du ska aldrig få se eller röra mig.

... inget verkligt!

Jag är fortfarande kär i alla lögner du lurade mig in i, jag är fortfarande kär i personen som spelade så väldigt bra. Jag är fortfarande fast i oss, oss två tillsammans. Fast du är blott en lögn jag repiterar om och om igen. Du är en av de där jag skulle kunna gå på om och om igen, du borde vinna oscar för hur bra du spelar. Samtidigt som dina lögner ligger ovan på vatten ytan finns de kvar djupt, djupt där nere. Tillsammans med oss två, för jag är kär i det som en gång fanns. Men jag avskyr det lilla som blev, det som jag kallar ingenting. " med lögner kommer du framåt i livet men du kan aldrig vända tillbaks" ..  Du lurade mig till något som jag aldrig varit med om innan, men för mig var det blott en lek. För dig vet jag inte alls var det va, det jag trodde va var blev senare inte möjligt. Du är levande begrav, vi är döda och jag är stark ensam. Tillsammans med dig blir jag vek och svag, med alla dina ord och alla dina lögner. Jag blir liten bland alla de ord du klär mig i, samtidigt som du eldar mig på bål och går din väg. Men jag är kär i alla de där lögner som jag en gång trodde på, jag är kär i alla misstag som uppstod framför allt är jag kär i tiden som var då. " det du inte vet har du inte ont av " .. men när sanningen stiger fram, gör allt så mycket ondare .. som om lögner existerar, försvinner sanningen begravd men minnena.    .. kär.lek .. kärlekar.

 Som om vi fanns på riktigt, som om ja någonsin älskade dig.     ..    du existerar inte, du tog för länge,längesen.
 Du dog innan jag föddes, du dog innan jag fanns till men du är för evigt kvar som en olöst gåta.

Jag vet att det är försent att säga förlåt för allt jag gjorde och har gjort. Jag vet att det är försent att ångra sina misstag. Jag vet att ja inte bara kan komma in i din värld igen efter så lång tid. Jag vet att ja inte har rätt att säga att jag älskar dig, jag vet att ja inte har de rättigheter som jag en gång hade. Jag vet att jag inte kan riva upp allt som äntligen läkt. Men jag vill, jag vill så gärna ha dig där igen. Jag älskar dig nu, jag älskar dig imorgon.  Det är försent att rätta till allt som gått snett, det är försent att försöka lappa ihop de sår som inte läkt. Men jag vill försöka, vill försöka fast att det inte går. Om du hade gett mig en chans till skulle jag visa vem jag är och en gång var. Om jag fått en chans till skulle jag älska dig från grund till botten. Om jag fått en chans till skulle jag visa dig vad riktig kärlek är. Du förtjänar någon som är bättre än jag, du förtjänar någon som kan älska dig från början till slut. Du förtjänar någon som kan få dig att le istället för att gråta. Jag önskar bara du kunde förlåta.  Jag trodde jag var död där ett tag med dig, jag trodde min låga hade brunnit ut. När du gick räknade jag varje steg du tog längre,längre ifrån mig. Plötsligt fann jag något jag aldrig funnit förut, kärlek till någon annan. En chans till var allt jag bad om, en chans till är allt jag ber om. Du borde se personen jag är och inte den jag spelade. Jag ser mig i speglen och jag finns kvar, där långt nere. Jag tittar på oss, masken jag bar var så tjock att ja knappt kunde andas tillsammans med dig. Men jag lovar att ja tar av den, om du lovar att älska mig igen. Men älska finns inte i din mun, det kommer inte ut tillsammasn med mitt namn. För om kärlek fanns hos dig till mig, om älska var mitt namn skulle du funnits idag. Du skulle gett mig en chans till, en chans till. Du skulle finnas där för mig, finnas där för mig när allt är svart.
Men min kärlek lever tillsammans med mina minnen. Men din kärlek är död tillsammans med mig är den begravd.

Jag kan inte hitta en orsak till att släppa taget, fast att jag vet att du hittat en ny. Det gör ont att veta att du inte längre finns vid min sida. Det gör ont att veta att du är alla andras förutom min. Framförallt är du hennes, hennes. Hon stal dig från mig, hon bara döck upp och rubbade allt vi byggt upp. Du hade älskat mig i över ett år, på tre veckor började du älska henne mer än mig.  Jag försökte göra mitt bästa för att du skulle komma tillbaka, men hon var ivägen. Hon tog allt jag ägde och hade och förvandlade det till något som inte passar in i min vardag. Hon bar alla de där egenskaper jag aldrig haft. Hon stal dig från mig och hon stal ditt hjärta. Jag skulle kunna förlåta dig, bara för att få ha dig i min säng när jag vaknar igen. Jag skulle kunna förlåta att du gick till henne en runda bara du älskade mig sådär som du en gång gjorde igen. Jag skulle aldrig kunna glömma, jag skulle aldrig bara kunna sudda bort att du rört vid henne. Att du legat med henne, att du känt på henne att du älskat och älskar henne. Det går inte bara att sudda bort att du lämnade mig för någon du känt i tre veckor, men jag skulle förlåta. Jag skulle kunna förlåta dig bara du hade funnits där och älskat mig sådär som du en gång gjorde, då det var du och jag. Alla dom sa att du var kär i mig. Men du glömde mig en vecka senare, senare du lämnat mig ensam mitt på en grå kall väg. Alla sa att du älskade mig, ändå sa du tre veckor senare att du älskade hon. Hon som stal dig från mig, hon som tog det dyrbaraste jag hade och förvandlade det till någon jag inte kände igen. Du försvann som ett sandkorn i havet. Du flög iväg som en fågel i skyn du slutade älska mig samtidigt som du slutade bry dig. Men jag hittar ingen orsak till att inte tro, tro på oss två. För jag älskar dig lika mycket idag, som jag älskade dig då. Jag tycker om dig lika mycket nu som jag gjorde då. Jag hoppas bara att en dag ska vi gå där hand i hand igen, för jag förlåter dig för allt du gjort bara minnena kommer sitta kvar. Jag älskar dig idag, imorgon och en tid framöver.

Du stal mitt hjärta första gången jag såg dig, du stal det och visade mig vad riktigt kärlek var.
Jag var bara för rädd att ge av mig själv, jag gav dig bara mitt hjärta som inte var så mycket värt då.
Men om du kunde och hade kunnat se dig själv genom mina ögon skulle du förstå.

" Hellre ensam än lycklig med någon annan "

Varför såg du aldrig mig, varför såg du aldrig allt jag gav av mig själv? För jag gav dig min värld, mitt hjärta och alla annat jag hade då. Det var inte mycket men det var allt jag hade kvar att ge till någon. Jag gav allt till dig! Jag sparade ingenting, för jag ville att du skulle få allt, allt det där du aldrig gav mig. Jag skulle ge det igen om jag fick chansen, om och om igen. Du blundade, blundade för det lilla som var perfekt det som kunde få oss att hållt ihop. Istället kom alla svek och lögner fram och upp om och om igen. Jag försöker visa, visa att du var mitt allt men det var svårt när du inte fanns där på något sätt. Du ville aldrig få det att funka, för du drog upp allt det där som jag ville glömma.  Det var som en bok som du inte kunde sluta läsa, för du ville att det skulle vara så! Du ville ha en anledning till att bryta, men jag gav dig aldrig en tillräckligt bra. Jag är ledsen för allt som hänt bak där, men jag är också jävligt glad att det var dig jag gav bort mitt hjärta till och inte till någon annan. Du har sparkat iväg det, du har skärt i det men du har också behållt det hos dig och vägrar lämna tillbaka det!  Du är som ett varigt sår som vägrar läka, du vägrar lämna mina tankar och min kropp. Men stanna där, men räkna inte med att ja alltid stannar kvar. Jag önslar jag kunde få allt som det en gång var, men det är försent. Det är inte värt dramat, det är inte värt tårarna. Det är inte värt allt det där vi stängt för alltid. Du har inte längre nycklen, den ligger på havets botten tillsammans med alla dina fotografin. Du kan inte sparka på mig nu, för jag ligger redan på marken. Men tro inte att jag lägger mig för dig, för du är bara en tanke som tänks då och då, men du är borta från min verklihet! Idag, imorgon och föralltid!

Jag åker ifrån oss, jag åker ifrån allt som varit om oss det senaste året.
Vi ska inte vara tillsammans, vi ska inte ens tänka på varandra något mer.
Du åker väck, ett år och du åker väck föralltid. Det är dax att glömma.
Jag åker ifrån allt jag behållt i en låda, jag åker ifrån dig och mig tillsammans.
Tack, för det lilla och stora jag fick ut av detta året.