' tyst.
Jag vill skrika, skirka åt alla människor som..
jag kan inte säga som det är, sist jag gjorde det förlorade jag tre stycken. Jag kan inte säga hur jag mår, för det är komplicerat. Jag kan inte berätta för någon om vad som skrämmer mig, för det jag har lovat. Jag vet bara inte vart jag ska ta vägen. Jag har försökt reperera allt jag förstörde i mars, men inget blir detsamma. Jag vet inte om jag bryr mig längre, jag känner inte dem. Jo bara en av dem, men hon flyttar snart. Så jag antar att det inte hinner fixa sig helt det heller. Jag har försökt lägga allt brast förra året åt sidan. Men det kommer upp varje gång jag har en dålig dag. Jag har glömt han, istället kommer en annan upp som rubbar hela min vardag. Jag har varit ärligt mot mamma, men hon glömde nog det lika snabbt igen. Jag har försökt vara en bättre människa, men misslyckades starkt. Jag har försökt passa in, blivit allt jag hatade förr. Nu vet jag inte vem jag är längre. Jag ser dem, men jag tycker inte om de. Jag har ingenstans att ta vägen. Ibland passar man, ibland hör folk inte av sig. Så har mitt år varit detta året. Jag har funnit underbar vänner som jag inte vågar öppna mig för, jag är rädd att bli lämnad i mörkret.
jag vet inte vad jag ska skirva, jag vill skirva om något som betyder men allt jag skriver om är mig..
jag har blivit en egotrippad självisk idiot.
nyårslöfterna:
1. hitta mig själv
2. ta tag i mina problem.
3. bli en bättre människa.
4. vara ärlig mot andra.
5. våga lite på folk
6. gå ner!
7. hitta någon att älska
8. lyssna mer
9. spara mer pengar
10. slå in en av mina drömmar.
' don't leave me here all alone.
Jag vill bara ta telefonen slå in ett nummer och gråta tills där inte är fler tårar kvar. Det värsta är att den personen, inte är den samma, samtidigt skulle de vara som att gråta inför en främling. Ena dan är allt bra, sen piper det till i min sms korg och allt blir plötsligt till ett helvete igen. Varför måste han skicka, ringa, pussa, krama, viska, prata med mig när jag gått ett steg längre ifrån. Han vet att han kan komma till mig när han vill, för jag är så korkad att jag står med mina armar öppna varje jävla gång. Helt ärligt trodde jag att jag var starkare än såhär, men jag hade så jävla fel. Jag är samma lilla jag, som jag var för tre årsedan. En jag med anorlundare vänner, hår och attityd. Som en gammal vän påstod sig säga härromdan "jag blidade mig en egen uppfattning om dig" helt ärligt så är det bullshit. Alla hör bara en massa skit sedan tror dem på det. Jag hatar när de allra felsta säger såhär " du är inte alls så som jag trodde" .. nehe vad tråkigt då? men helt ärligt, tror de verkligen på allt de hör? det är ju pinsamt. Har ingen kört viskleken? .. gud jag blir så sjukt trött.. .. om två dagar är det nyårsafton ? ska min nyår sluta i likelse med förra.. i don't think so. jag tror det kommer bli bra, det känns bra..
fan jag ska sluta klaga.. - världens snyggaste skickar till mig, egentlgien är ahn alldeles för snygg för ens titta åt mitt håll. Jo det är sant, det är han. Jag tror faktiskt han är för bra och snygg för att vara äkta.
okej? palla killar, jag klarar mig fint .. fan jag är desperat!
' don't leave me here all alone.
Jag vill bara ta telefonen slå in ett nummer och gråta tills där inte är fler tårar kvar. Det värsta är att den personen, inte är den samma, samtidigt skulle de vara som att gråta inför en främling. Ena dan är allt bra, sen piper det till i min sms korg och allt blir plötsligt till ett helvete igen. Varför måste han skicka, ringa, pussa, krama, viska, prata med mig när jag gått ett steg längre ifrån. Han vet att han kan komma till mig när han vill, för jag är så korkad att jag står med mina armar öppna varje jävla gång. Helt ärligt trodde jag att jag var starkare än såhär, men jag hade så jävla fel. Jag är samma lilla jag, som jag var för tre årsedan. En jag med anorlundare vänner, hår och attityd. Som en gammal vän påstod sig säga härromdan "jag blidade mig en egen uppfattning om dig" helt ärligt så är det bullshit. Alla hör bara en massa skit sedan tror dem på det. Jag hatar när de allra felsta säger såhär " du är inte alls så som jag trodde" .. nehe vad tråkigt då? men helt ärligt, tror de verkligen på allt de hör? det är ju pinsamt. Har ingen kört viskleken? .. gud jag blir så sjukt trött.. .. om två dagar är det nyårsafton ? ska min nyår sluta i likelse med förra.. i don't think so. jag tror det kommer bli bra, det känns bra..
fan jag ska sluta klaga.. - världens snyggaste skickar till mig, egentlgien är ahn alldeles för snygg för ens titta åt mitt håll. Jo det är sant, det är han. Jag tror faktiskt han är för bra och snygg för att vara äkta.
okej? palla killar, jag klarar mig fint .. fan jag är desperat!
' 2007.
Mitt år började åt helvete, världens bästa bror hade inte den bästa tiden i hans liv. Jag led, därför att han led. Jag grät åt alla andra. Jag opererades blev infekterat och jag fick ingen näring och föll ihop. Det var hårda dagar med mycket tårar och mycket smärta. Jag blev frisk och fick en ofrisk relation till mat. Vi åkte till polen med skolan, jag fick prata ut och trodde jag hade förändrats. Jag fick se andra sidor jag aldrig sett förut. Jag åkte till kreta direkt efter, jag lärde känna min familj. Jag hade en underbar tid med min syster<3. Jag kom hem, var arg och frustrerad. Allt som suttit fast i mig kom ut. Vissa fick betala priset. Jag var arg, frustrerad, irriterad och besviken. Balen kom, jag blev förälskad. Skolavslutningen kom och jag lärde känna två underbara personer <3 Sommarlovet började och jag spenderade den mesta tiden med micca i början, sen blev det kusin och jag fick ett nytt perspektiv på livet. Jag fick tillbaka mitt hjärta den sommaren och slutade upp med dumma saker. Jag borde väl tacka johan för det antar jag, eller jag själv som insåg hur fel allt var en kväll. Jag hade många sömnlösa nätter den sommaren och det blev värre när hela min vardag rubbades av den hemskaste saken jag varit med om. Jag var nu inte bara rädd för vardagen utan jag var också livrädd för att bli lämnad ensam. Jag lyckades behålla min förälskelse medans jag läktes ihop av samtliga personer. Mitt hjärta blev helt den sommaren och jag träffade världens underbaraste person. Marcus <3 Han lärde mig så mycket på så kort tid och han fick mig att le och sluta bekymra mig om vardagen. Jag spenderade min sommar med skratt, tårar och alkohol. Mest skratt, jag träffade också ett pra härliga personer .. dock inte äckelt inräknat (;... - Turkiet kom och jag blev kär, kär i landet och kär i pojken som bodde där. Jag blev kär i drinkarna, värmen och allt som kom med. Jag lärde mig acceptera att det helt enkelt tar tid. Skolan började och jag chockades över att det bara fanns en kille. De första dagarna var pain in the as, jag funderade på att sluta och jag grät och åkte hem de första dagarna. Sen kom världens underbaraste vän och lös upp min vardag. Annie <3 Hon fick mig att stanna och älska skolan. Jag lärde känna Erika som också betyder mycket för mig! Sen andra underbara personen i klassen, de får mig att skratta och känna mig delaktig i någonting. Sen kom ett nederlag, en massa bekymmer som jag inte kan lösa men som jag förtvivlat ville lösa iaf. Mitt hjärta började frysa till is och jag orkade inte längre lossas leva i en dröm värld. Jag tog tag i det jag orsakat och gick med huvudet högt. Sedan kom han, han som rubbade min vardag. Men här sitter jag med facit i handen.
Jag har lärt mig så mycket på ett år, jag har lärt mig att jag är värd någoting. Att där faktiskt finns folk som inte vill såra mig, jag har lärt mig att acceptera sina misstag och brister. Jag har inset att där finns äkta vänner. Jag har förstått att jag inte är så dum i huvudet som folk tror att jag faktiskt är smart. Jag har lärt mig att det går bra att vara sig själv. Jag har inset att ja har en osund relation till mat. Jag har lärt mig att inte stoppa ner alla problem i en kasse utan att lösa dem direkt... jag har insett att detta året faktiskt varit det bästa året på länge fast misstagen.
tack <3
' jag kan inte bara stå och se på.
- jag hade glömt hur underbar du kan vara, tack <3
it's not only life..
spring inte iväg, jag kommer stoppa dig och gå vid din sida tills allt blir bra igen. Jag lovar ja överger dig aldrig!
' är det värt all besvär
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, men ska försöka få ut något vettigt av alla röriga tankar ....
Jag vet inte längre vad jag ska göra, jag saknar dig som vän så oehört mycket. Jag skulle göra allt för att få tillbaka din vänskap. Jag behöver den, jag behöver dig. Du ledde mig alltid på rätt väg när jag var vilsen, nu hittar jag inte hem. Alla andra hittar tillbaka men vi tycks inte hitta tillbaka till varandra, tiden går och vi glider bara längre och längre isär. Jag ser dig som en främling, jag vet egentligen ingenting om ditt liv. Rykten går, men jag slutade tro på dem för ett bra tagsedan. Jag har svårt att acceptera att det kanske alltid kommer vara såhär. Vem ska då finnas där? Hur ska jag hitta rätt väg, allt handlar inte bara om mig. Jag vill kunna hjälpa dig så som du hjälpte mig. Jag var antagligen blind, jag vet inte vad jag var en idiot? Hur i hela världen ska man reda ut alla sina problem själv? Jag är inte stark nog, jag behöver någon som tar mig i handen och drar upp mig. Jag vill också vara den som drar upp folk. Jag vill finnas där för folk som funnits där för mig. Jag vet bara inte vad jag ska göra längre, jag vet inte vad vi ska göra. Kanske ska det vara såhär. Vi hörde ihop, vi tänkte samma saker och sa samma saker. Jag förstår inte varför vi inte kan reda upp saker och ting, alla andra bästa vänner löser allt. Men vi kan inte ens lösa en skitsak, jag vet inte länger. Jag ser verken ut eller in i det här. ... kanske, kanske inte iår.
Jag vill bara skrika åt dig, jag vill bara gråta framför dig så du verkligen kan se hur mycket du sårat mig på sistonde. Jag vill bara slå och sparka på dig så du känner samma smärta som jag. Dina blickar hjälper inte, dina ord läker inte. Varför kommer du tillbaks när jag inte längre bryr mig. Varför drar du upp en massa som jag lagt bakom mig så länge? Varför, varför alltid samma sak? Jag känner dig, ändå är jag där igen. Jag vill inte, jag vill inte vara hos dig igen . . . - du fanns, du försvann ... jag tappade ännu en bit.
Hur mycket klarar man av, jag vet inte hur många gånger jag sagt att jag orkar inte mer. Sanningen är att det gör jag inte. Alltid samma sak, ingen måndag är sig lik, men det är samma känslor.
De vill inte se, och jag vill inte. - jag vet inte vad det är för fel?! LÅT DENNA PERIOD GÅ ÖVER!
' jag måste ha gjort något rätt..
Kan ni inte bara lyssna?!
Jag har inte någon energi kvar, min självkänsla är på botten och allt tycks bara ta tid. Jag har inte den tiden, tiden att fixa allt. Jag har knappt tid att tänka länge, hur många sammanbrott ska jag få i 2;an? Jag tycks bara vara sur och arg. Jag frågar mig själv fem gånger om dan, har jag verkligen valt rätt? Jag älskar skolan, jag älskar människorna i den. Men den tar all min tid, all min tid. Jag har inte ork till att försöka, min vardag tycks falla bit för bit. Vännerna försvinner en efter en och jag försöker bara le och lossas som allt är okej. Hur hittar man tillbaka till sig själv när man tappa allt? Jag vet bara inte vart jag ska ta mig till, jag vill bara slippa ha denna jävla ångest! Jag föddes i fel stad, jag vill bara väck härifrån. Killarna ligger med samma tjej, tjejerna bråkar om samma kille? Det är sjukt, den ena är falskare än den andra och dom äkta vännerna finns det få om. ... nej nu ska jag inte skriva mer deppit skit.
Imorgon ska jag färga håret och jobba, nervös tänk så klarar jag inte det nästa torsdag då jag ska jobba själv? läääskigt! Ska också skriva min novell idag, de andra jag skrev blev skit! Fick MVG i samhälls ekonomi hur sjutton det nu gick till?! På fredag blir det kanske mys? eller inte alls mys men iaf. Lördag blir det fest och jag får träffa människorna jag tycker mest om <3<3 ... annars? mest plugg, fyfan!
saknar dig, saknade vän <3 ... 1 år, kan ge något som övervinner allt.
