corneliakarlsson

Jag vill bara tillbaka, ta mig tillbaka! Jag vill skita i skolan, jag vill skita i hela laholm jag vill bara tillbaka. Jag hatar stället här, jag hatar mycket folk här. Utan dom som står närma hade jag inte pallat! Jag hatar människorna i denna stad, de är alla lika känslokalla. Bara för de själva mår dåligt måste de dra med andra ner i skiten. Jag hatar regnet som öser ner. Jag hatar "skvallret" som aldrig stämmer. Jag hatar hur vi pratar. Jag hatar detta ställe, jag vill tillbaka. Ta mig tillbaka, ta mig tillbaka. Där kan jag bara vara jag, där kan jag gå och dansa på gatorna utan konstiga blickar. Där kan jag sjunga hur högt jag vill, där kan jag bara sitta tyst utan några konskvenser. Jag kan bara vara jag. Jag vill till varmen, jag vill till människorna, jag vill till landet. Jag vill dit! Jag har tre år kvar, sen flytter jag här ifrån. Hur mycket skit ska man få? Jag har växt, jag har mognat. Folk ser inte och folk förstår inte, folk ser bara den människa de en gång kände. Här måste man ha en viss roll, spelar man inte rollen väl då börjar folk snacka. Här vill man se alla gråta, man vill höra om allas problem sen vissla och tissla om det till folket runt omkring. Här spelar man ett spel, vissa kan fuska sig igenom det, andra ser man rakt igenom. Där kunde man bara gå och veta att här får man vara som man vill. Här snackar dom inte, här ställer dom upp. Här tröster dom ens tårar och skrattar med en när man behöver fulla magen med luft. Där säger man sanningen, där kan man vara konstig och göra saker som inte andra förstår sig på. Där kan man ljuga om man måste, där kan man andas. Jag har redan bestämt mig nästa år åker jag tillbaka.. kanske stannar jag längre då, kanske kommer jag inte trivas då? men har jag något att se fram imot då klarar jag allt det andra. Kanske blir det bättre tider nu än de förut? Kanske slipper jag alla knivsår. Kanske får jag vara jag här? Kanske har de inet krav, jag vet inte. Jag vet bara att ja hatar det här stället. De tror de känner mig, ändå vet de bara de saker de sätt! Men de vet inte vad som händer när lampan släks, de vet inte vad som händer när min dörr stängs. De vet inte vad jag tänker när de sitter där. De vet inte vad jag känner... nej de vet ingenting ädnå snackar dom... ändå tror dom sig veta, ändå är de avundsjuka..


Där.... där kan man gå som man vill, där får man vara som man vill....   där vill jag bo!