' i don't give a damn.
.. över en dum kille, bara för han tror han är allt.
För en tid sidan skulle jag falla i dina armar bara du sa något fint. Förr i tiden skulle jag ge upp allt för dig. Förr i tiden skulle jag ge dig allt jag hade bara jag hade fått leva ihop med dig. Men som sagt var det förr i tiden. För det kom en kille in i mitt liv. Han berättade saker, jag aldrig hört tidigare. Han berättade, att jag var tvungen att ha lite själv respekt. Han berättade vad han hade gjort, han berättade vad han tyckte och tänke. Han var ärlig och sa till mig hur blåst jag var. Då blev jag bara arg, och svara. " vafan vet du om sånt? du knullar säkert bara bästa jävla brud du ser " jag räknade men en elak kommentar, jag räknade med en röst som skulle höjas men han tittade bara rakt in i mina ögon och fråga " är det vad du tror? tror du jag är en skit som han? " Jag tror han tog mitt svar som ett nej, för ja hade inte ord. För en tid sedan gav jag bort mitt hjärta till någon, någon jag trodde skulle ta hand om det och skydda det. Istället slänge personen det i marken och trampade på det om och om igen. Han trodde han kunde komma tillbaka med små bitar av det om och om igen. Självklart kunde han det, jag var ju förälskad. Förälskad och blind som sagt ung och dum! Pojken som skulle ta tillbaka mitt hjärta kom från ingenstans och hjälpte mig lösa gåtor jag aldrig anade svaren på. Han är mer erfaren av livet än vad jag är, han har varit mer om mer saker jag varit med om. Kanske har han inte haft så dramtiska ner och uppgångar. Men han vet vad han pratar om och han vet vad han vill. Han visste precis hur hans dröm såg ut, när han frågade mig kunde jag inte svara. För han gjorde det ingenting. Han visste hur det va i ett samhälle där alla vet allt om en. Han visste hur det var att leva i en lögn. Han visste hur det va att tro sig hittat rätt, när det egentligen är så fel. Han öppnade mina ögon som varit stänga så länge. Han visade världen genom hans ögon, han berättade världen genom hans röst. Han räddade mig bara genom att förstå sig på tiden. Medans han andra spred rykten, ljög ihop saker och ting. Glömde jag bort han, han försvann varje bit fall på plats. Varje tår sögs tillbaka och varje sår, läkte. Många skulle aldrig tro mig, men det är över. För första gången i mitt liv kan jag gå med rak rygg och verkligen intyga att allt är över. För han hjälpte mig utan att jag bad om det, han tog tillbaka mitt hjärta och blåste liv i det. Han öppnde alla de där dörren som varit stängda... och han visste hur det kändes, han var inte som någon annan.. Han var bara han, han som finns och lever. Han som stannar kvar..
för efter allt, så är det han jag saknar. - du kan nog inte ersätta hans plats, kanske vill ja bara ersätta han.. eller så kanske är det riktiga känslor, eller så bluffar jag bara för mig själv. Men han vet, han kan och han är borta och raderad. Äntligen kan jag andas, andas in doften av frihet.
