' det blir aldrig detsamma.
Jag saknar dig, saknar dig och jag saknar dig. Nu är det tre dagarsedan vi pratades vid :( för en vecka sedan idag satt jag inne hos er och pratade lite skit .. Där satt vi och tiden fanns inte då. Inte visste jag då, inte visste jag då att vi skulle ses kvällen där på. Jag saknar allt hos dig! Jag saknar hur du skrattade när jag visade mitt ärr och berättade om hur jag en gång i tiden trilla med en gammal vän. Du lovade att köra försiktigt. Ja, för jag sa att ja inte ville dö ung. Du höll ditt löfte, du frågade gång på gång hur jag mådde. Du frågade gång på gång, om jag trivdes. Men där var bara ett problem, där fanns en annan vid din sida. Men du såg inte henne. Du tittade på mig, du frågade mig och du bjöd på mig. Det blev gräl, hon blev arg. Jag höll mig utan och pratade med din vän. Han var rolig och dansade 100 gånger bättre än jag. Du kunde inte hålla blicken vid henne utan vände dig gång på gång om och log. Hon gick, hon var arg. Jag ville bara ha en sista underbar kväll. Tiden gick och vi skrattade och skålade och trivdes. Jag var tvungen att gå på toaletten innan vi gick vidare. Du sa att du kunde följa mig och gjorde någon något som skulle jag bara komma direkt. Men jag klarar mig, du sa att du visste att ja gjorde det. Men att du bara va rädd om mig. Vi gick längs gatorna, folk tittade. Folk undrade, men det spelade ingenroll. Du presenterade mig till en vän som log och sa till dig att det var en söt flicka som gick med dig. Kanske lite för söt, vi skrattade du sa att ja inte skulle rodna. Hur du såg det, har ja ingenaning. Vi gick och det började bli morgon, men det var bara vi... du frågade om ja ville ha skjuts hem, men ja tackade nej. Du bodde ju ungefär där vi var, så jag sa att ja kunde ta en taxi. Du pratade med han som körde och sa tre gånger vart jag skulle. Du bad mig komma till din affär dagen efter och tackade för en trevlig kväll.. Jag bara log, jag hade hamnat rätt. För första gången hade jag gjort rätt för mig. Jag vaknade med huvudvärk men skyndade mig till stranden jag ville vara brun och fin när jag såg dig för kanske sista gången.. Jag hade lärt känna dig vid detta lagret, du var bortom alla jag känner. Du hade åskiter som förändrade min syn på en massa och du var sådär genomsnäll som ändå ville spela lite farlig. Men du var så långt ifrån en "farlig" människa man kunde komma. Där satt vi, mitt i mot varandra när din kollega kom. Han var full? han ville ha mig sa han och ja kunde inte mer än skratta åt han. Sen började han bli jobbig och väldigt irriterande. Han blev sur för att ja inte brydde mig ett dugg om han, du såg att ja blev irriterad. Du pratade ditt språk som jag inte förstår, men jag förstod på något vis vad du sa. Sen berättade du en massa saker, saker som jag inte kan släppa. Hur kunde du ändra mig så? Du satte mitt hjärta på plats och klistrade tillbaka alla bitar så hårt att de aldrig kan falla igen.. för vi ses nästa sommar, för vi hörs hundra gånger till.. För du försvinner inte, jag försvinner inte. Vi svor något som kommer slå in, för vi ses igen ... för vi hörs igen ... för vi har varandra, fast att vi har andra upptill.. imorgon är det en vecka sedan.... ta mig tillbaka!
