' ljusa onsdag.
Gårdagen blev mycket bättre än planerat. Syster kom hit och fixade mitt hår klippte och gjorde utväxten okey. Väldigt snällt! Sedan följde jag med henne till hennes man. Där hon gjorde mat och ja sa hur hon skulle göra haha*. Därefter bara mysmysmys<3 sedan vandra ja hem till pappsen som hjälpte mig med mitt arbete.
Nu ser det ljust ut för det.. (lite) Övningskörde lite, herrejisses det börjar närma sig med stora steg. Sedan blev det mys över beedtimes story. (jag vet inte om det var så den hette).. men jag gillade den riktigt rolig.
Halv sju var jag hemma imorse och somnade nog på mindre än två minuter. Dock känns det som hela min dag gick åt skogen... men vad gör det?! Ska göra mitt kära arbete, sedan vet jag inte vad jag ska hitta på riktigt. Om 6 dagar åker jag, jag är nervös... det är jag verkligen.
förändras inte...
' ser du hur smuttsigt livet blivit?
Jag springer runt i en skog där stigen har suddats ut. Det finns människor som försöker berätta vägen, men varje gång jag försöker blir det fel ... C.K
Jag gjorde som de ville, vad fick jag av det? Ingenting. Jag gjorde som trodde skulle vara bra. Nu sitter jag här och har ont i magen av klumpen som har lagt sig. Hur omogen får man vara egentligen? Jag önskar att du var här nu, för du skulle du se hur dåligt jag mår över det du sagt. Det finns saker som man helt enkelt inte får säga, eller ska säga!
Jag vill bara ställa mig upp och säga emot alla som pratar, jag vill bara få tyst på dem! De vet inte, de var inte där!
Hur kan allt bara vara mitt fel? Jag trodde vi var två! Jag vill få tyst på dem samtidigt som jag försöker att inte ta åt mig. Jag trodde bara.. jag trodde så jävla mycket! Ibland visar det sig att man inte känner en person alls, även om man tror sig göra det. Men hur fan kan man? Det finns så mycket jag skulle kunna skriva, men det kan ändå inte berskriva hur smuttsig jag känner mig. Hur liten hur ont det gör.
Jag trodde bara att du var annorlundare.. trodde inte du var som alla andra i denna jävla staden. Jag trodde väl.. jag trodde väl ändå inte att du skulle göra narr av mig inför dem.
Dem som jag hatar mest i hela världen, dem jag tycker är de vidrigaste i hela världen. Dem som betyder sig som riktiga jävla svin ... nej jag trodde inte och jag tror fortfarande inte.. ändå verkar det vara så..
' Vad jag bryr mig om nu..
Vad jag bryr mig om nu... är att få ut dig ur skallen, att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen.
Den tar slut från kyss till kyss..
Vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.
Vad jag bryr mig om nu att du då ser hur smuttsigt livet blivit, vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad, när alla löften klingar falskt.
Vad jag bryr mig om nu, är dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig!
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta, för jag har gråtit du ringde aldrig, vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om ja inte kommer tillbaks till dig.
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om ja inte kommer tillbakas.
... vad jag bryr mig... alldeles, alldels för mycket...
' inte helt fel
Finns det något bättre än att spendera sina dagar med de människor man älskar högs på jorden? ABSOLUT INTE!
Det går helt enkelt för fort, juli är när som helst här och jag vill inte att lovet ska ta slut, för mycket att ta igen helt enkelt.
För mycket jobb, för mycket känslor som hoppar ... ja vill så klart ta stundenten men ett år fritt herregud det lockar.
Jag älskar hur livet är nu, med en glädjekick i magen och när allt bara fungerar som det ska. Det är då jag njuter.
Igår så lagade jag och my best friend wook, vi umgicks också lite med de härliga människorna <3 Sen var Angelika världens sötaste även om jag beteede mig som en snorunge, vi åkte i alla fall hem till henne och tittade på Van the man? kan den heta så ingen aning, somna i alla fall till den.
Idag åkte vi till maxi köpte frukt och pratade med syster sen blev det STEEEEK ... fjällar redan.. KUL!
Det är fint, fint som det helt enkelt ska vara ikväll blir de grille med de bästa :)<3
' someone like me.
(Dock kommer jag läsa på högskolan..men inte samma sak)
I alla fall, så börjar jag trean, det känns så jävla skönt samtidigt som det känns riktigt jobbigt. Jobbigt därför att sen är allt slut och vad gör man om alla ens drömmar inte slår in? Vad jag gör om det inte blir tågluffa? eller resa iväg och se vart jag hamnar? Vad händer om det är t visar sig att inte alls vara min grej. Vad händer om att skriva en bok inte alls passar mig i smaken. Vad händer om jag inte får något slutbetyg? Vad händer om jag slutar som hon?
Alla de där frågorna gör att det känns jobbigt att börja trean, det är månader dit ändå sitter jag redan nu med en klump i magen. För om alla ens drömmar man byggt upp går i kras, vad gör man då? Jag har redan sett så många andra drömmar rinna ut i sanden, så jag vägrar att se dem också göra det. Ändå sitter jag här, har inte börjat på arbetena som ska vara färdiga, har inte lust att börja på boken... Har inte lust att ta tag i mitt liv.
Ändå är 18 snart här, drömmarna om att flytta hemifrån känns så långt borta just nu. Pengar känns som de alltid kommer vara tight. Det kommer alltid komma saker ivägen, för det gör det nu och varför skulle de bara sluta en dag?
Så att bli vuxen och gå ut skolan, är något jag längtar till men som jag samtidigt vill vänta med. Jag gillar att vara oansvarlig ibland och skylla på att jag är ung. Jag gillar att kunna göra galna saker och inte behöva bry mig så mycket om konsekvenserna. Jag gilla livet jag lever nu, även om det är osunt.. så... ändå står jag här och måste förändras för att se mina drömmar slå in.
Jag vet att det är på tiden att växa upp det har jag vetat i månader ändå har jag både varit vuxnare och barnsligare än någonsin tidigare... Ändå har jag gnällt över att inte fyllt 18 än, ändå har jag gnällt om att ja inte tar studenten i år.
Frågan är bara hur fan hade det slutat om det varit så att jag varit ett år äldre? Nu har jag i alla fall ett år på att fixa upp allt jag strulat till .. ett år att helt enkelt ta ett steg in i vuxenvärlen. - Ett stort och svårt kliv, med många babysteg!
' på ett sätt som bara någon kan.
Hur kan det vara så att det som stått framför en hela tiden, har man aldrig tagit sig tid till att verkligen titta på.
Så en dag, en underlig dag gör du det och plötsligt finner du något som du sökt efter så många år.
Någon som kan få dig att skratta som ingen annan kan, någon som inte bryr sig om det alla andra gör.
Någon som varit där när de varit svart och vitt, ja någon som aldrig riktigt gått men aldrig riktigt stannat.
Så hur kommer det sig att jag aldrig riktigt tittat, hur kommer det sig att jag aldrig riktigt känt efter?
Ändå har jag blivit lika irriterad varje gång du gått hem med någon annan, ändå har jag blivit
lika besviken när du bara gått din väg och aldrig riktigt förklarat. Så hur kommer det sig att jag aldrig vågat fråga?
För jag minns hur jag en gång trånade efter att få vara den som gick brevid dig, men tiden fick mig att glömma.
Sedan blev du bara någon, någon i mängden. Någon folk pratade om då och då, som jag ibland såg då och då...gå.
Jag stannade aldrig upp och tog mig tid att förstå, förstå irritationen. Över att du alltid gick, när jag tyckte du skulle stanna.
Jag kände aldrig riktigt efter när hon sa att hon ville ha dig, ändå bad jag henne välja någon annan.
För än idag vill jag inte se dig som jag kanske borde, för jag vill inte att du ska vara någonting för mig.
För jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut. En i mängden, vill inte leta inte känna och definitivt inte bry mig.
För du höjer inte ögonbrynen när jag går hem med någon annan, du skrattar bara och ler.
För jag har försökt tänka bort dig på alla sätt, men nu tycks du vara överallt.
Jag bara önskar, önskar att jag aldrig tittat! ...
för komplicerat är inget för mig.
kärlek är inget för mig
finnas där är inget för mig
hålla i hand är inget för mig .... för jag är den som går ifrån när du försöker hålla mig nära*
- insperation från en låt, så för alla er som tror den är om någon .. nooooo :)
' massvis med glädje.
Jag blir så glad när jag ser mig omkring och personer som var där förr är tillbaka, även glad att se de nya facen som tagit en så stor plats i mitt hjärta. Så glad över att kunna umgås med alla igen och verkligen njuta av det. Förr la jag mig energi på att störa mig på allt och alla, nu lägger jag min energi på det som betyder. Med tiden vet man vart man har människor, och jag är inte den som orkar bry mig vad han eller hon sagt. Så länge jag är nöjd med mig själv och står för det jag säger och gjort så ser jag inga problem med att några människor snackar skit om mig. För om de nu orkar lägga energi på de, så ja självklart låter jag dem göra det- Alltid trevligt att vara någon eller någras samtalsämne det betyder ju att folk vet vem man är och att man inte är bort glömd.
Mamma tycker det är på tiden att jag finner mig en man, men jag? Jag är lycklig där jag är nu så behöver inte någon att dela mina nätter med. Inte just nu, sedan tror jag inte att jag är så vuxen än. Jag har fortfarande många fel och brister. Men jag är en bit på vägen och det måste väl ändå räknas. Jag försöker för första gången vara den bästa verisonen av mig själv som möjligt. Tagit tummen i röven och börjat fixa med skolan, säga förlåt till alla människor jag sårat och fixa upp allt som varit borta för en tid. Det går inte över en natt, men snart är jag där-
Ändå måste jag skriva att jag är lite besviken, men tiden löser väl det. För jag är inte den som trippar på tå. Jag har sagt mitt och jag står för det så bollen är inte längre på min planhalva, visste vorde det synd och skam och det skulle sluta olyckligt. Vissa sagor gör dock det, inte för att jag tror vår kommer göra det. Men att be om ursäkt för något man inte gjort, ja det är ingenting jag kommer lära mig att göra. - För har man gjort fel så har man om inte, så inte.
för övrigt är sommaren snart här, det känns riktigt bra :)
' dyrt att ligga på topp!
Den som sa att det var billigt att leva var en dum fan. Shoppat ihjäl hela mitt studiebidrag som egentligen inte kommer förrens imorgon.. hur känns det? För jävligt! Så mina studie pengar gå direkt till mammsen. MMHM. Lönen sätts direkt in på resekontot och jag har 500:- kvar på hela månaden hur fan ska jag klara det?! Har i alla fall inhandlat ett jätte sött linne med blommor på, två shorts, shortsdress? haha glömt vad de heter sen inhandlade jag en tunika som ska tillbaka. Åh pengarna ska läggas på en jätte söt vit klänning. Skor? Det behövs men mammsen får fan lägga några pengar på dem. Ska lära mig att lägga in bilder på kläder och så en annan dag, orkar verkligen inte försöka lära mig.
Skolan idag var helt okey, gorde ett prov gick sådär. sen lämnade jag in lite psykologi.
Skrev som fan på historian så man kan fatta något på det jävla arbetet vi fått.
Sedan hoppade jag matten gick och strotsa omkring i stan.
Ikka kom senare och gjorde mig sällskap, super mysigt :)
Sedan bar det hem hit och jag var osocial och chillade the hills. Haha^
Jag är en dålig vän, haha men ville så gärna se det.
När som helst blir det sängen, fyfan vad skönt efter mina fyra timmars sömn!
Imorgon blir det klackarna i taket och på måndag blir det slappe med timbuktu, ett måste!
Minns sist jag såg honom, himmelriket oh yes!
<3<3<3
' Julia Roberts
Jag tycker seriöst att Julia Roberts är bääääst. Finns inte en enda film med henne jag inte gillar och härromdagen hade jag Julia roberts maraton <3 .. åH nu måste jag bara lyssna på my best friends wedding - say a little prayer for you.
Vilken dag det varit idag, orkar inte ens berätta om den. Helt sjuk faktiskt! Aja, den blev bättre och bättre för varje timme som gick. Imorgon känner jag suck och stön för skolan, fyfan! Åh jag ska försöka gå och lägga mig i tid, det är en annan femma. Orkar inte skriva idag..
Imorgon blir det i alla fall shopping - torsdag också med min favorit <3 - fredag blir det partaj med mina favoriter <3 ÅH vad jag tycker om mina vänner och ett extra puss till Fabian som är världens snällaste och underbaraste person<3
Nej nu ska jag göra vettiga saker och försöka lära mig hur jag lägger upp bilder på kläder jag köpt :P huuum.
Sånt här är egentligen ingenting för mig:P
/ cornelia
' if you wanna leave baby you can just leave.
Trött att tippa på tå runt dig. Rädd att göra ett misstag och få dig att gå. Det borde inte vara så, det borde inte kännas som varje gång du går att du aldrig kommer komma tillbaka. Jag ska inte behöva funderar ut innan vad jag ska säga när jag ska ha en konversation med dig. Jag borde inte fälla tårar efter varje konversation vi har. Det borde inte vara så, men det är så.
Jag vill inte tycka som jag tycker, jag vill inte känna som jag känner men det är så det är. På sätt och vis önskar jag att du stack för det är jobbigt att hela tiden jämföra sig med varje tjej du pratar med.
Det är jobbigt att hela tiden söka fel och brister, när de oftast inte finns några. Jag vill vara den enda, annars vet du vart dörren är. Jag vill inte vara ditt samtal klockan tre på natten. Jag vill inte, ändå är jag.
Jag vill inte komma springandes till dig varje gång du känner dig ensam,
men du får mig att känna mig mindre ensam. Du får mig att soman tryggt.
Önskar att det inte var du, du som jag helst vill spendera min dag med.
Önskar att det inte var du jag vill ha jämte mig när det blir kallt.
Jag önskar att det var någon annan som jag hade velat ha vid min sida.
För varje dag, sitter jag och hatar känslan jag har i magen.
Ändå kommer jag hoppa upp i ditt knä och lyssna på dina lögner .. om och om igen...
' för lite kunskap.
Efter en natts grubblande och funderingar och låten call me when you´re sober - skulle passa så jävla bra i högtalarna den natten. Kanske har jag inte rätten att säga så mycket? Egentligen har jag, men det är en helt annan historia.
Gårdagen var rätt galen, jag packade min weekendbag och tog bettisen till fader för att senare jobba. DÖD! Mitt jobb är bättre än många andras, men ibland är det bara så jävla tråkigt! Sprang nästintill hem till syster och duschade/sminkade mig och drack. Niklas kom senare och hämtade mig och jag hann få ner rätt många glas på den bilfärden.
Vi hämtade upp Emma och Ricky. Sedan bar det iväg till Galejan.
Mycket trevlig kväll, dock under mina förväntningar. Men det var bara ens fel och kanske mitt eget? Vem bryr sig. Alkoholen flödade och festen tog slut alldels för tidigt, men det tackar jag för idag. Världens snällaste basse körde mig hem, taaack.
sms, samtal och snubbel i trappan och blåmärken på höften ja det är väl så det ska va? YES!
Mådde skit idag, mår fortfarande skit... men ja såhär har min helg sett ut coh jag borde blogga oftare för det här blev jobbigt långt-
fjärilar i magen är ingenting för mig. .. aldrig varit och kommer aldrig bli.
' I am big enough to handle myself, forget that you ever had a daughter
Jag bryr mig inte om folk som inte bryr sig tillbaka ... det har pågått i för många år nu har jag hittat min röst och jag vägrar vara tyst, du har sårat mig för många gånger. Jag ska visa dig, kan klara allt på egenhand, du ska få se!
du blev till en krönika och ett blogginlägg, det är allt.
"
Två födelsedagar bryr jag mig inte om.
Det var 13 årsedan, ändå minns jag det som igår. Alla flytt kartonger, rummet som tömdes. Gaderoben som blev utränsad, tårarna och tomrumet som lämnades kvar. De frågade hur det kändes och jag log och svarade "det är ingen större skillnad" men platsen där du brukade sitta var tom, godnattsagorna som du brukade läsa låg på en hög. Tryggheten som en gång fanns var borta.
"Tiden läker alla sår" det är den största lögnen någon någonsin har försökt lura i mig. För det har gått tretton år och jag minns fortfarande min mammas tårar och hur förvirrad jag var. Jag minns fortfarande alla saker som försvann, framförallt min pappa som alltid skulle vara där försvann. Jag minns fortfarande barnen som var avundsjuka på att jag firade två julaftons och två födelsedagar. Jag minns fortfarande när min bästa vän sa "Jag önskar att mina föräldrar också var skilda så att jag skulle kunna få så mycket presenter som du fått" - Då var jag åtta år, de flesta åttaåringar skulle säkerligen bli glad för alla presenter som låg framför henne. För mig var det bara ett tredje år där min önskan inte gick i uppfylles.
Frågorna om Gud blev stora, hur kunde någon som anses vara så snäll, vara så ond? Han flyttade på min pappa. På sätt och vis dog min pappa dagen då han åkte sin väg. För hur skulle jag någonsin kunna reparera de sår han gett mig? Hur skulle jag någonsin kunna känna mig trygg igen? För jag brydde mig inte om mina två födelsedagar, allt jag ville ha var en familj som alla andra i min by hade. Där mamma och pappa älskade varandra, där jag slapp dras emellan. Jag ville somna i deras famn. Jag ville ligga och lyssna på sagorna om lyckliga slut, för mitt var inget lyckligt slut.
De gick vidare, började älska nya och pappa skaffade både fru och barn. Jag bar bara på hat, hat mot hon som tog min pappa ifrån mig. När min lillasyster föddes, förändrades allt. Även om det blev sämre än någonsin tidigare lärde hon mig att älska. Älska det lilla som finns kvar, av oss.
Även om min pappa dog den dagen, så lever en annan person kvar som kallar sig för min pappa.
Jag känner inte igen honom och han är ingenting som förut, min lillasyster lever livet jag alltid drömt om. Så när jag ser på henne ler jag, för hon slipper dras emellan två individer som slåss för ens kärlek.
Idag frågar ingen hur det är, hur det är att ha skilda föräldrar för det finns överallt. Idag höjer ingen på ögonbrynen. Jag önskar att de hade frågat hur det är, för då hade jag sagt precis som det var. Den som säger att det inte är någon större skillnad att växa upp med skilda föräldrar har fel! För mamma och pappa tog ifrån mig tanken på evigkärlek, eller att där finns någon där ute som jag ska gifta mig med och leva med föralltid. Det tog ifrån mig kärlek, för mig är det överskattat.
När mamma frågar hur många barn jag tror mig vilja ha i framtiden svara jag inga. Så börjar disskutionen på någonting som aldrig blivit sagt. För första gången höjer hon på ögonbrynet och säger "Det är väl klart du ska ha barn" - "Nej!" svara jag. "Så tänkte jag också när jag var ung, men sen när jag fick dig var de det bästa som hänt" - Då börjar min berättelse från nytt.
Jag vill inte ha några barn därför jag är rädd att aldrig uppnå föralltid med någon. Jag är rädd för att mitt barn ska få vara med om att se sina föräldrar separera. Rädd för att jag kommer dra i det, rädd för att mitt barn aldrig kommer känna sig trygg. Rädd för att den ska få vara med om att någon som ska finnas där föralltid ska lämna en. Jag är rädd att jag ska ge mitt barn de frågor jag själv brottades med. Mitt barn ska inte få växa upp med två födelsedagar. Så när du frågar mig om jag vill ha barn eller inte så är svaret; Jag vågar inte. För jag önskar ingen att växa upp med en förälder. Kanske hade det varit värre om de hållt ihop och bara bråkat, men de bråkade inte.
De försökte inte ens, så förlåt mig mamma och pappa men ni tog ifrån mig något så stort men ändå så litet, för allt jag har att ge er är en krönika. "
/ Cornelia
' lördag.
Huvudet, halsen, kroppen och örat.
Borde väl egentligen sova efter bara fyra timmars sömn och lite springande.
Men eftersom jag är en sån tönt som inte kan somna av rädsla att jag ska misas något,
så sitter jag nu här med hängande ögon och huvudvärk!
Ikväll bet jag inte alls vad som ska hittas på, kanske blir det lugn hemmakväll.
Eller så blir det alkohol och en vild natt helt enkelt, just nu vet jag inte alls.
Lite sugen på en vild natt eftersom jag nu tackade nej till jobb imorgon.
Det stör mig en hel del faktiskt, skulle kunna ha jobbat och tjänat pengar.
Aja, shame on me!
Igår var en mycket underlig och trevlig idag.
Åkte hem från skolan därför klumpen i halsen blev för svår att hålla inne.
Irritationen på en viss människa var så hög att jag trodde jag skulle nita henne.
Kom hem, duchade och planerade kvällen.
Det blev mys kväll med Hanna, Maggan & Fanny <3 .
Det var inte igår det hände, men det behövdes verkligen!
Vissa blir jag bara väldigt besviken på.
fast det får man ta ibland.. eller?
Nu ska jag vila lite och hoppas att min kväll blir bra tillsist.
' vänner
Här sitter jag idag och är ledsen och besviken på ordet vän.
Jag är ledsen därför att när man inser att man faktiskt inte är så bra vänner som man tror så är det jobbigt.
Att inse att någon inte alls är den man trodde att den personen var.
Jag antar att man bara får ta personen som den är och försökte inte göra så stor grej av det helt enkelt.
Jag går inte i nian längre, jag kastar inte bara bort vänner si och så. För är det något man ska vara rädd om så är det de.
Något jag sitter och ler över är de som börjar komma tillbaka. Baby -steg.
Jag är glad att jag idag kan umgås och bli glad över deras lycka som jag en gång ogillade så mycket.
Jag är glad över att det ibland känns som förr, att 2 år inte var så längesedan trotts allt.
Men visst är det svårt att se människor förändras, speciellt när de förändras till något man inte alls känner igen och hela tiden sätter sig själva först. Fast jag försöker komma ihåg alla minnen jag haft tillsammans med personerna.
Försöker minnas varför jag just valde att kalla dem vänner.
Alla förändras, det har jag också gjort. Tack gode gud, men det är svårt.
Jag sitter bara här och är rädd, för jag är inte redo att förlora henne.
Jag är inte redo att släppa henne, för hon står mig så nära-
Jag tänker aldrig mer slänge bort en bästa vän, aldrig!
Så istället för att hålla tyst så ska man säga vad som stör en.
Det var de som jag gjorde fel sist, jag höll allt inne..
Då exploderar det en dag och jag vägrar låta det hände idag.
>För vi är trubbel&dubbel och jag älskar dig *
tack för att ni tar mig för den jag är idag och inte då.
ps: för alla er som slänger bort vänner som bananskal shame on you!
För är det något jag hatar är det folk som bytar bästa vänner varje vecka
och snackar skit bakom ryggen och inte kan stå för vad de tycker.. det är inte vänner! ds.
' Oj, vilken torsdag!
Mådde bara sämre och sämre, så jag bad om att inte få spela. Inte för att jag hade fått spela så mycket annars heller (a). Fick ändå hoppa in en kvar och gjorde helt okey ifrån mig kunde gjort bättre.. men ah! Elin däremot var matchens stjärna vill jag medge. Riktigt bra jobbat, matchen blev dock 1-1. Åh jag kramades med en motspelar hehe.
Sen bar det mot hemmet för att se rutan som niklas lyckats ta sönder high five. Sedan lyssna på hans dator som låter som en ambulans/polisbil. Antagligen har den krashat, fyfan! Hade det varit min dator hade jag gråtit floder!
FYFAN..
Imorgon är det sovmorgon och mys med min phil alltid trevligt. <3 - nu ska jag snart sova dödödödö.
Glöm att du har en dotter, jag menar det verkligen!
